Vad ska jag köpa till mitt barnbarn?
Där låg det lilla smala paketet bland alla stora spännande julklappar.
Silverskeden!
Inte hoppade jag högt i begeistring över det paketet. Jag visste ju precis vad som fanns inuti.
Och mammas årliga kontrollfråga när tomten lämnat huset. "Du har väl inte slarvat bort julklappen från mormor?" Jodå, visst hade jag det. Så pappa fick ut och leta i soppåsen för att slutligen hitta det oöppnade lilla paketet i ett hav av julklappspapper, apelsinskal och kletiga ischokladsformar.
Jag behöver väl inte tala om att silverskedarna – och dussinet kaffekoppar som därpå följde (vid varje jul och varje födelsedag!) – i dag är mina allra käraste ägodelar. Mina morföräldrar är döda sedan länge men varje gång jag dukar upp till kaffekalas minns jag mormor och morfar och alla underbara barndomsjular med hela släkten i deras stora hus i Smålandsstenar.
Jag kom att tänka på silverskedarna nu när jag själv fått mitt första barnbarn – en underbart ljuvlig liten Mia. Vad skall man köpa i present till henne? Till dopgåva och till första julen? Kanske skall jag sticka en liten kofta i mjukaste bomull?
Nej, stickning är min norska svärmor mycket bättre på. När hon fick veta att hon snart skulle få sitt första barnbarnsbarn letade hon fram tidningen Alle kvinner strikker från 1953 och där fann hon beskrivningen till den sötaste lilla kofta med mössa och sockor till. Vilken bra idé. Kanske är det samma kofta som hon stickade då, för över femtio år sedan, när hon själv fött sin första son. Min man, som nu blivit farfar!
På tal om presenter berättade en stolt nybliven farfar på jobbet att han ska köpa en flaska fint vin av årets modell att ge i gåva till sitt barnbarn. Den flaskan får inte öppnas förrän 2027 – då gossebarnet fyller 20! förkunnade han stolt. Det var ju också en bra idé.
Det är något alldeles speciellt med att bli farmor, eller bestemor som man gärna säger i Norge. Nästan dagligen plingar det till i mobiltelefonen och så kommer det en ny bild – eller en liten filmsnutt med gulligt babyjoller – från de unga föräldrarna. "Så här glad blir Mia när hon får träffa bestemor och bestefar på lördag". "Nu har Mia lärt sig rulla runt på golvet"." Här är Mia trött och gäspar stort".
Trots geografiskt avstånd får vi ta del av varje liten förändring, varje steg i utvecklingen. Och vi träffas så ofta vi bara kan.
När Mia blir lite större ska jag öppna dörrarna till vårt spännande förråd. Där, på hyllor, i lådor och små kartonger, finns alla barnens gamla leksaker samlade sen årtionden tillbaka. Legobitar och barbiedockor och bilbanor och luktsuddisar trängs med mjukisdjur och spel och bokmärken och pussel. För att inte tala om alla böckerna! Åh, vad jag längtar efter att få läsa om Lilla Anna och Långa Farbrorn och Lilla spöket Laban och alla de andra härliga figurerna.
Det här förrådet har vållat många gliringar från både barn och make under åren som gått. Är det inte dags att slänga bråten nu och använda utrymmet till viktigare saker?
Aldrig i livet!
Och nu tror jag faktiskt att de inser allesammans att mitt nitiska (och nostalgiska) sparande faktiskt haft en poäng. En riktig guldgruva för alla barn.
Vad jag ska köpa till Mia?
I födelsepresent fick hon ett lapptäcke som jag sytt av små, små lappar efter mönster från Amishkvinnor i Pennsylvania, USA.
Och till jul gör jag som mormor gjorde, och som min mamma sedan gjort till mina barn i alla år.
Jag köper en silversked! Och en kaffekopp!
Jag vet att Mia kommer att uppskatta klapparna jättemycket när hon blir stor. Även om hon inte ids öppna dem förrän hon flyttar hemifrån och bildar eget bo.
