UMO – ger hjälp och stöd åt unga
– Precis som namnet säger är vi en mottagning för ungdomar mellan 12 och 23 år. Tanke är att vi ska vara lättillgängliga och kunna hjälpa till med olika frågeställningar. Kan vi inte hjälpa till här så kan vi lotsa vidare, förklarar Lena Johansson Jensen som är en av tre kuratorer på mottagningen.
– Vi har väldigt låg ribba, inflikar Mattias Kågeson som är sköterska.
Tonårstiden är en jobbig period för många kantad av naturliga livskriser, identitetssökande och ständiga kast mellan att vara liten och stor.
– Man är stor nog att ta ansvar men för liten för att bestämma själv. Det är ett dilemma. Samtidigt ska man utveckla sin självständighet och det kan ibland vara svårt, inte minst om föräldrarna har svårt att släppa taget, säger Lena Johansson Jensen.
Personalen upplever att mottagningen är väletablerad. När åttondeklassarna kommer på studiebesök känner de redan till att den finns och vet vad de kan få hjälp med. En hel del av de telefonsamtal som kommer till mottagningen är från föräldrar som har haft samtal med sina barn och vill få råd. De undrar om de ska vara bekymrade för sitt barn eller om det som händer är normalt.
– Det är inte helt ovanligt att skolsköterskan eller kuratorn uppmanat elever till kontakt med oss, berättar barnmorskan Lotte Rosengren.
Majoriteten av besökarna är flickor, men Mattias Kågeson menar att det finns ett mörkertal bland pojkarna eftersom det inte först någon statistik eller journal över besöken för att hämta kondomer.
– De kanske kommer inom på en minuts snack men det är nog så viktigt. Vid första besöket är det kanske inte så lätt att blotta sig, varken fysiskt eller emotionellt, men efter första mötet brukar det kännas lättare att prata nästa gång. Efter hand byggs en relation upp, förklarar Mattias Kågeson.
Lena Johansson Jensen känner att det trots allt saknas en insikt om den samtalshjälp som finns att få på mottagningen.
– Självkänslan utvecklas under tonårsperioden och det är naturligt att den far upp och ner. Men ibland kan det bli för tufft. Då kan man behöva ett bollplank, någon som kan, säger hon.
– Utanför familjen, inflikar Mattias Kågeson.
– Speciellt om det handlar om sexualitet, då tycker jag att det är mer sunt om man pratar med någon utanför, fortsätter Lena Johansson Jensen.
Hon säger ofta till dem som kommer till henne för att prata att de är modiga.
– Jag tänker att det är ett stort steg att verkligen komma hit för att bara prata. De kan bolla tankar och kanske göra andra val än de annars hade gjort. Samtidigt måste man få göra misstag, det är också en erfarenhet av livet, säger Lena Johansson Jensen.
– Alla funderingar är viktiga, säger Mattias Kågeson.
Samtidigt som flickorna på ett mer naturligt sätt kommer till mottagningen har de fler ventiler för sina tankar. De pratar med mamma eller sina vänner.
– Pojkarna går oftare själv med sina tankar, säger Lena Johansson Jensen.
– Det märker man. Ofta bubblar det upp. Det kan vara att de tränar för mycket, en fest de inte vill gå på eller en tjej som de funderar över om de är ihop med eller inte, fortsätter Mattias Kågeson.
– Framför allt känner många unga stora krav på sig, säger Lotte Rosengren och tar upp tv-serien Solsidan som ett exempel på hur föräldrar allt tidigare ställer krav på sina barn.
– Allt är så fixerat. De ska veta när de är 13 år vilket program de vill gå på gymnasiet, de ska prestera i skolan och på fritiden. Men man behöver inte vara duktig på allt.
Kollegorna håller med.
– Vi vuxna förmedlar omedvetet krav på våra barn. Vi tror att vi ger dem uppmärksamhet när vi i själva verket bara ställer större krav på dem, säger Lena Johansson Jensen och fortsätter:
– Som tonårsförälder får vi ibland bara stå ut i tonåringens svängningar. Släppa kravet på att vara en perfekt förälder och bli mer nyfiken på ungdomens värld utan att lägga egen värderingar i det. Det kan vara svårt men oftast blir det mer givande för båda.
Mattias Kågesson tar också upp att han möter unga som upplever att kraven på dem sexuellt är så stora att de väljer att avstå och det leder också till att de inte våga gå in i en relation.
– Då tackar man ju nej till livet, säger Lena Johansson Jensen.
