Turboella i Monte Carlo
Men ibland var det omöjligt att komma undan - då blev det till att stå halvtimmavis och titta på brummande grävare. Kul för den lille. Mindre kul för hans far.
Jag levde på den tiden i tron att det trots allt fanns något genetiskt som gjorde att pojkar lockades till motorfordon. Det var inget jag ville erkänna öppet, men i hemlighet var jag övertygad - Brrm Brrm-intresset är könsbundet.
Nu är jag inne på barn nummer tre. Efter två pojkar blev det en flicka. En liten lugn sötnos som sover hela nätterna igenom. Trodde väl jag.
Men hon som kom till oss är en Turboella som går på ett tidigare okänt högoktanigt bränsle.
Det är ett barn som brummar glatt så fort hon får se en bild med något som kan liknas vid ett fordon. Turboella kör mer än gärna runt med sin lilla sparkbil. Vid två-tiden på nätterna kan den här krabaten på ett och ett halvt år köra Monte Carlo-rallyt hemma i vardagsrummet - allt ackompanjerat av egenproducerat brummande. Sova är en överskattad sysselsättning, åtminstone på nätterna, enligt Turboella. En halvdöd pappa har då bara att skaka på huvudet och hoppas på att bensinen tar slut någon gång.
Mina tidigare hemsnickrade könsteorier om motorfordon har jag följaktligen helt förkastat numera. Om bara bilindustrin överlever finanskrisen så kommer den att ha en given supporter i lilltjejen.
Jag ser framför mig hur jag och Turboella drar i väg till Ring Knutstorp för att avnjuta racing i svenska touringmästerskapen. Förmodligen blir det några vändor ner till Formel 1-cirkusen på kontinenten. Och varför inte ett par kyliga nätter i Värmlandsskogarna under Svenska Rallyt?
Kanske blir Turboella rentav den rallydrottning som Sverige väntat på sedan Evy Rosqvist dagar.
Det kan, när allt kommer omkring, vara värt ett par sömnlösa nätter.