Tro, hopp, kärlek - och politik

Stopp och belägg för allt tjat. Nu skulle det införas diktatur och jag skulle vara den styrande. Det fungerade inte med demokrati, alla skulle ha en åsikt och förhandla huruvida det var hans tur att tömma diskmaskinen eller inte, om det var dens eller dens kalsonger som låg på golvet. Nej, nu skulle det effektiviseras! Jag bestämmer och pekar med hela handen och alla lyder utan att ifrågasätta. Vid middagsbordet kungjorde jag högtidligt att hemmet från och med nu var ett eget land, med diktatur, som jag styrde. Jag informerade familjen om att de var mina första medborgare och undersåtar och att de från och med nu kunde tilltala mig Fru kung eller Dyrbara mamma. Pågarna vägrade:

-Vi vill inte vara med i ditt land, mamma!

-Fru kung, om jag får be, svarade jag.

Alla lämnade bordet. Utom hunden som leende stod och viftade på svansen. Det tog jag som ett godkännande. Mina medborgare vägrade vara medborgare. Dags för terror. Den delen blev lite svårare: Det elakaste jag kunde tänka ut var att utelämna sköljmedlet när jag tvättade badhanddukarna. Terrorn var inte tillräcklig, mina undersåtar gjorde uppror, jag störtades och demokratin återupprättades. Men, jag har inte gett upp mina ambitioner. Nya och bättre planer smids i hemlighet: jag måste bli bättre på att få mina tilltänkta undersåtar att tycka att det är helt ok med diktatur. Jag ska kanske använda lite frän musik och bjuda på något gott?

Nu i valtider har jag funderat än mer på det här med demokrati. Vad är demokrati och var går gränsen? Skulle jag till exempel kunna registrera mitt diktaturparti? Och om jag kunde det och fick en hel drös av anhängare så att jag kunde bilda regering, skulle jag då kunna införa diktatur på demokratiska grunder? Är allt tillåtet i demokratins namn? Jag förstår inte riktigt; en viss person med mustasch blev demokratiskt vald. När skulle man då ha gjort uppror, vägrat sitta i samma soffa eller dela sminkloge? Jag menar, i konsekvensen namn skulle ju det vara ett påhopp på demokratin. Eller i de fall där andra länder bestämmer om en folkvald regering i ett visst land är legitim eller inte, är det också demokrati? Eller om ett parti har på agendan (öppen eller dold) att terrorisera vissa grupper, förbjuda vissa kulturer, hetsa mot vissa religioner, men gör det i demokratins namn, var är då skillnaden mellan ett sådant parti och han med mustaschen? Hur ska en enkel människa förstå? Eller är det bara jag som är korkad?

Tro, kärlek, politik och hopp hör samman. De går inte att skilja åt, allt är en återspegling av människosyn och gudsbild. Politik, tro och kärlek rör allas våra liv, från vardagen till nationella val, från det att jag föds tills det att jag möter min Frälsare. Mörkrets krafter vilar aldrig. Den angriper både tron, politiken och hoppet. Mörkret känns igen genom den rädsla, intolerans och det hat den sprider. Som motvikt har vi Kärleken - det enda botemedlet mot det mörker som försöker tränga in i människohjärtan. Låt ingen få ta ifrån oss rätten att tro och hoppas på både Gud och människan, även när det ser som mörkast ut. Låt ingen få ta ifrån oss rätten att öppna dörren för flyktingen och den nödlidande. Låt ingen få ta ifrån oss rätten att glädjas över mångfalden i Guds skapelse.

Vi måste fortsätta att våga tro och hoppas att människan har en medfödd gudagiven gåva: att älska det goda och sky det onda.