Tack för att du korsade min väg

Nyduschad, nystruken och med en kaffe i handen påbörjar jag min dag i en stad som smått börjat vakna. Den heta sommardagen fortsätter sin gilla gång. Jag lägger mig senare för att vila och plötsligt är du där igen. Du tycks aldrig försvinna från min näthinna. Det är kanske ditt skitiga men samtidigt vackra ansikte, dina unga år och att vi de facto är kvinnor båda två som gör att du berör mig särskilt starkt. Jag vet inte men du förföljer mig.

Jag tror att alla människor gör så gott de kan. Vad vet jag om dina barndomssomrar? Kanske föddes du med en gen som gjorde det besvärligt för dig eller kanske föddes du till bästa tänkbara förutsättningar. Vad vet jag? Men en sak vet jag och det är att jag är tacksam för att du korsade min väg. Tog ner mig på jorden och påminde mig om livet. Om dess skörhet.

Jag är tacksam för att du orkar leva vidare och genom din existens påminna mig om en viktig del i livet; att vi alla är lika mycket värda. Det spelar ingen roll om vi hasar omkring i skitiga byxor, spatserar i nypressade, beter oss politiskt inkorrekt eller enligt kulturens normer. För Gud är vi alla likvärdiga, lika värda att kunna älska och att älskas. Meningen med ditt liv är kanske att berika mitt med tacksamhet.

Precis som att kvinnan i smutsiga kläder är lika värdefull som mannen i svart kostym som sneglade märkvärdigt på henne, spelar jag, i min tur, i samma division som Dalai lama. Väl värt att tänka på de dagar självkänslan sviktar. Även om Dalai troligtvis är sjuhundra gånger mer ödmjuk än vad jag någonsin kommer att lyckas bli är vi lika mycket värda. Det är kanske just därför jag vänder mig till den skäggiga gubben i himlen de dagar självkänslan tycks vara lika vek som en uttorkad krukväxt. Och det är kanske just därför som det är så lockande och befriande att tro på något större än vår mänskliga existens. Det spelar ingen roll vad jag presterar, bevisar, uppnår eller inte uppnår, så duger jag som jag är.

Mina tankar låter jag vila över dig - du kvinna - som korsade min väg och påminner mig om att vi alla är lika. Lika värda att älskas allesammans, precis som vi är; nergångna, välanpassade, välbärgade, barskrapade, Guds-fientliga eller fullkomligt idealiska. Vi är alla människor värda att älskas.