Systrarna födde barn – samma dag
Kerstin satt nämligen i en annan telefon och pratade med svärsonen Martin som blivit pappa till lille Otto samma morgon.
– Redan samma dag som jag hade gjort mitt graviditetstest ringde jag till Anna. Henne kan man berätta för, tänkte jag. Jag var ju rent stissig, berättar Sara.
Anna hade själv gjort ett positivt test några dagar innan, men hon och maken Martin hade ännu inte berättat för någon.
– Så jag avslutade samtalet med Sara, ringde upp Martin och fick ett okej så att jag kunde ringa upp Sara igen och berätta, minns Anna med ett skratt.
Enligt alla vetenskapliga uträkningar skulle kusinerna födas med 18 dagars mellanrum. Men Anna har gått över tiden vid sina två tidigare graviditeter och Sara födde sin son Arvid en vecka för tidigt.
– I vår familj har vi väldigt många födelsedagar i mars och april så det fanns många dagar vi skulle försöka undvika, fortsätter Anna.
Den 8 april klockan 8.25 föddes Otto på BB i Ystad. Fem minuter senare fick Sara nyheten när hon var på väg till dagis med Arvid.
– Jag hade känt lite förvärkar under natten, berättar hon.
– Vid elvatiden på förmiddagen ringde jag Martin för att höra hur alla mådde. Då sa han "se nu till att pressa på. Det hade varit coolt om de föddes samma dag".
Sara var inte helt med på noterna. Hon hade massor att göra på sitt arbete och vid 14-tiden ringde de från dagis och sa att Arvid var sjuk.
– Jag fick skynda mig iväg och när jag stod och packade ihop grejerna på dagis konstaterade jag att vattnet nog hade gått, berättar Sara.
Arvids farmor Ulla kallades in och Sara åkte till förlossningen i Karlskrona tillsammans med sin man Henrik. Klockan 19.17 såg Alice dagens ljus.
På BB i Ystad hade Otto haft besök. Pappa Martin satt med sonen i dagrummet för att se Liverpool spela.
– Vi hade klätt upp Otto i Liverpooltröja dagen till ära. Martin tog ett foto med mobilen och mms:ade Henrik. Han skrev: "Vi laddar för match", berättar Anna.
Själv passade hon på att ringa hem till Sara för att prata lite, men där svarade farmor Ulla. Telefonen krånglade lite och Anna kunde inte höra så bra.
– Jag fick inte ihop det alls. Men så kom Martin med ett mms från Henrik med foto på en baby och så stod det "Vi laddar också". Anna virrar på huvudet åt alla förvecklingar.
Samtidigt försökte Sara ringa hem till mormor Kerstin, men hon hade ringt upp gammelmormor Birgit så det tutade upptaget hela tiden.
Till sist ringde hon på mobilen.
– Men då hojtade mamma att hon inte hade tid att prata med mig för att hon pratade med gammelmormor, berättar Sara, som lyckades få sin mamma att förstå att hon blivit mormor till en flicka också.
Kerstin blev så chockad att hon stortjöt och morfar Lennart skyndade till och fattade ännu mindre.
– Är det något fel på barnet, var hans första fråga, har Sara och Anna fått veta i efterhand. Kerstin verkade ju så ledsen.
Sedan dess har systrarna avlagt nästan daglig rapport till varandra. De ses någon gång i månaden eftersom Sara bor i Bromölla, och även om kusinerna utvecklas i nästan samma takt har de väldigt olika personligheter.
– När vi döpte Otto kom vi på att vi kunde ha döpt dem samtidigt, men det var ju så dags, säger Anna.
Alice och Otto säger inte så mycket än så länge, de gurglar mest. Men när mammorna tar sina små i famnen och sätter sig på en filt i Stadsparken, så lyser både Alice och Otto upp.
En dag kommer de att bli varse att deras kusinskap är lite speciellt.