Sverige vs England
Nu till det märkliga. Min systerdotter, som bor i England, fick för några månader sedan sitt andra barn – en pojke med Downs syndrom. Så nu är min syster både moster och mormor till barn med Downs syndrom.
Jag tog upp detta med Lisas läkare; hur kunde detta hända i vår relativt lilla familj, med tanke på att det inte är ärftligt? Och med tanke på att det föds ett sådant barn på 800? Bengt, som den kloke läkaren heter, svarade att det visserligen var ovanligt men inte otänkbart. Det är ju inte så att det föds 799 barn och så plopp, kommer ett barn med Downs syndrom, sen föds det 799 till… Det förstås.
Bara några dagar efter Lisas födelse, medan vi ännu låg kvar på sjukhuset, kom personal från Barnhabiliteringen upp och presenterade sig. De berättade om den hjälp som fanns att få och hur mycket de här barnen kunde lära sig. Man kände sig så väl omhändertagen och hoppet börja åter spira i allt det mörka.
Det ska bli intressant att följa hur det fungerar i det brittiska samhället när man får ett barn med ett funktionshinder. Chocken har nu lagt sig hos systerdottern och hennes man och de har börjat sina nya, stapplande steg i livet med ett annorlunda barn. Jag träffade dem för en tid sedan när de var hemma i Sverige med sina söner och vi kunde redan då konstatera att det var ganska stora skillnader. I fotboll ligger vi kanske inte före England. Men på det här området leder vi definitivt ligan.
