Störst av allt är kärleken
Lars minns fortfarande vilket trappsteg Elna-Birgitta stod på första gången han såg henne. Året är däremot lite oklart.
– Det var på Akademiska föreningen i Lund. Vi hade varit på ett föredrag, minns Elna-Birgitta.
Lars nickar instämmande.
– Det var på trappavsatsen mellan första och andra våningen. Där stod hon! Jag skulle kunna peka ut trappsteget än idag, men det tror hon inte på.
Elna-Birgitta släpper fram ett litet leende och sneglar på sin livskamrat. Efter över 50 år tillsammans har de skapat ett band som inte undgår någon. Ögon som möts, en hand som smeker över en axel eller en ordväxling som följs av ett leende. Paret kommunicerar med varandra på alla plan.
Men Lars fick alltså kämpa för att vinna Elna-Birgittas hjärta.
– Första gången reciterade han en dikt och jag blev förskräckt. Andra gången var vi på mitt studentrum. Jag hade en ful klänning på mig. Tredje gången var i prästgårdsparken i Västra Ingelstad och då var det rätt tid. Det är ett viktigt beslut, man måste tänka sig för, menar Elna-Birgitta.
Hennes far vigde dem i Västra Ingelstads kyrka den 24 september 1961. Vädret var fint, det minns Lars. Det var ett ganska stort bröllop. Bröllopsdagarna har de uppmärksammat år från år.
– Lars har kommit med en stor bukett rosor varje gång, försäkrar Elna-Birgitta men möts av protester från maken.
– Någon gång har vi nog missat bägge två, menar han.
I helgen firade de alltså sin guldbröllopsdag med välsignelse i kyrkan.
– Hur kom vi på att vi skulle göra det, Lars?
Elna-Birgitta ger sin make en uppmanande blick.
– Jag ville inte förnya våra löften. Det antyder på något sätt att de man givit varandra inte gällt hela tiden. Har jag sagt något så står jag för det, förklarar Lars.
Därför valde de istället att samla vänner som de plockat upp längs livets väg, barn, barnbarn och övrig släkt för att ta emot Guds välsignelse från Trelleborgs församlings kyrkoherde Gustaf Centervall och EFS:s distriktschef Allan Svensson.
– Ingen relation är lätt. Alla människor behöver varandra som förebilder, funderar Elna-Birgitta.
Och när det gäller relationer ställer de gärna upp som förebilder. Genom sin fest hoppas de även ha skapat nya relationer genom att låta människor mötas och hitta beröringspunkter.
Elna-Birgittas egensydda brudklänning är numera blå, men passar fortfarande och hon bar den tillsammans med sin krona som klätts med ny myrten.
– Så det blir frid på jorden, säger hon.
Helgens ceremoni i kyrkan präglades av ord och musik som bland annat framfördes av barnbarn och andra släktingar. Inför den efterföljande middagen och söndagens frunch hade alla deltagare uppmanats att svara på frågan Vad betyder en kärleksrelation för dig? genom att välja ut tio ord från en lista och rangordna dem.
Trygghet, vänskap, närhet, ansvar, omsorg, trohet, respekt, glädje, framtidsperspektiv, spänning, ömsesidighet, lek, gemensamt livsmål, sensuell gemenskap och utmaning är orden som paret vaskat fram tillsammans.
– En av Lars vänner saknade ordet sex. Det är upp till var och en, säger Elna-Birgitta.
För Lars behövs ingen längre reflektion inför uppgiften.
– För mig är det trohet, att man givit sitt löfte, säger han.
Elna-Birgitta instämmer.
– Heliga löften är vi eniga om. Har man lovat och bestämt får man vara ihärdig och envis. Men trygghet och närhet är också viktigt. Man hittar nya fina saker hos varandra. Varje människa är en skattkammare, säger hon.
Genom att uppmärksamma sin egen relation hoppas Lars och Elna-Birgitta få andra att fundera över sina relationer. Inte bara dem med sina äkta hälfter.
– Relationer är det viktigaste i livet, eller hur Lars, säger hon och lägger en hand på hans.
Lars nickar instämmande.
Deras egen relation har inte varit skonad från prövningar.
– Att två blir ett tar tid. När man har många små barn, då är det svårt att få det att gå ihopa, säger Elna-Birgitta och reciterar en dikt hon skrivit:
– Om äktenskapet inte är centrum i våra liv, är vi då gifta? Äktenskapet måste få stå i fokus för att bli en stark och bra relation. Man måste känna sig trygg, Lars är min bäste vän som vill mig väl.
– Det var något nytt, skämtar Lars och de tittar på varandra med varma ögon.
Parets ena dotter frågade en gång Elna-Birgitta varför hon valde Lars.
– Jag svarade att jag valde honom för att han inte trivialiserar mitt liv. Med honom kan jag växa som människa, även om det innebär att det är jobbigt ibland, förklarar Elna-Birgitta.
Paret Lithner är väldigt olika och tycker olika om mycket. Diskussioner hör till vardagen. Men en sak är de eniga om. De tuffa åren var när de tre barnen var små. Den bästa tiden tillsammans?
– Som bäst? Det är nu, Lars det får vi väl säga?
Till svar får Elna-Birgitta en blick och ett varm leende som säger allt.
