Nyheter

"Somna aldrig osams"

Under hela veckan bjuder vi på läsning i kärlekens tecken. Sex kärlekspar berättar om sitt förhållande. Idag möter vi Peter Hansson och Ingemar Karlsson.
Nyheter • Publicerad 17 februari 2011
Foto: Tomas Nyberg
Foto: Tomas Nyberg

En sen kväll i mars 1994 slog kärleken till. Ingemar Karlsson hade kommit till gayklubben Indigo i Malmö tillsammans med sitt ex. Och i baren stod Peter Hansson.

– Jag föll för ditt smajl, säger Ingemar och tittar på Peter.

Omständigheterna var inte helt enkla. Ingemar var fri, men delade fortfarande lägenhet med sitt ex.

– Först träffades vi ute några gånger. Det var ju lite märkligt eftersom ni fortfarande bodde ihop, minns Peter.

– Därför var vi mest hos mig i min lilla lägenhet.

Efter två år flyttade killarna ihop i sin första gemensamma bostad. En lägenhet på Spångatan i Malmö.

– Det kändes naturligt, som att det var dags.

Men efter två år på Möllan kände de båda att det var dags att flytta till ett trevligare område. Hyreslägenheten hade varit en nödlösning, om än en möjlighet till något gemensamt. 1998 köpte de en bostadsrätt på Dammfri i Malmö, där de stannade i tio år. I samband med Bo07 kom de till Ingemars uppväxtstad Trelleborg.

– Vi stack hit för skojs skull. Men jag hade väl aldrig trott att jag skulle återvända till Trelleborg som jag lämnade för 33 år sedan, säger Ingemar och skakar på huvudet.

På norra Västervång, ett stenkast från sina goda vänner Mats och Dan, hittade de ett hus som de föll för.

– Det var du som ville ha hus, säger Ingemar med en blick på Peter.

– Ja, du sa ju bara "usch – trädgård!", skrattar han till svar.

Utan Ingemars vetskap la Peter det vinnande budet på huset.

– Du satt ju i möte, jag kunde inte störa dig.

Båda uppskattar att bo i en mindre stad. Att ha närheten till service.

– Vi har gjort lite tvärtemot andra i vår ålder. När deras barn flyttat ut säljer de villan och flyttar till lägenhet, funderar Ingemar och fortsätter:

– I Malmö var vi ute mycket. Jag tänkte att när vi flyttar till den där "hålan" kommer vi inte att komma någonstans, men det känns skönt att komma hem.

Kärleken mellan dem är stark och märks tydligt i deras sätt att prata med och se på varandra.

Flytten från lägenheten till ett öppet villakvarter innebar en viss spänning.

– Hur skulle omgivningen reagera på att det flyttade in två bögar. Men vi har världens bästa grannar, försäkrar Ingemar och Peter nickar instämmande.

– Visst trodde vi att det skulle bli tufft för ett gaypar att flytta till en mindre stad men det upptäckte vi ganska snart att så inte var fallet.

Peter vilar hakan i handen och funderar kort.

– Jag tror att det är lättare idag, för dem som är yngre, att komma ut i en mindre stad.

2000 ingick de partnerskap.

– Det var Peter som tjatade, skojar Ingemar och erkänner att det handlade mer om juridik än kärlek.

– Äktenskap handlar ju visserligen om att skapa något äkta men för oss handlade det nog snarare om att ta tillvara våra skyldigheter och rättigheter.

Ceremonin hölls på rådhuset i Malmö och varade i fem minuter.

– Och Peter skrattade hela tiden, retas Ingemar.

– Ja, men jag var ju så nervös, förvarar han sig.

Efteråt hölls en fest för dem som ville vara med.

– Vi har pratat om äktenskap också nu när den möjligheten finns. Vi har ju inga barn, men rent juridiskt är det ändå viktigt, fortsätter Ingemar.

Barn är inget de diskuterat så djupt.

– Men nu när jag är över 50 kan jag sakna det, säger Ingemar.

– Och det säger du nu. Så som jag har tjatat om en hund och du bara vägrar, utbrister Peter med låtsad irritation i rösten.

De skrattar åt sina interna stridigheter innan Ingemar fortsätter:

– Jag skulle kunna tänka mig att adoptera ett vuxet barn om det gick.

– Nej, jag tror inte det, säger Peter. Tiden skulle inte räcka till. Och så är jag för pedant!

Just Peters pedanteri är en av de saker som kan leda till konflikter mellan dem.

– Vi bråkar om petitesser, säger Ingemar.

– Som att jag är pedant, kontrar Peter.

– Och jag kan sura i flera dagar. Sedan frågar jag mig själv varför. Peter rinner det bara av och det gör mig än mer långsint, erkänner Ingemar.

– Och så är du högljudd, påpekar Peter.

– Men det har blivit mindre sedan vi flyttade hit.

Många har fördomar om att det alltid finns en man och en kvinna även i en homosexuell relation men Ingemar hävdar att hemma hos dem bor två män som delar på arbete och ansvar.

– De sista åren har all fritid gått till trädgården, säger Peter.

Förr reste de mycket mer.

– Förr åkte jag gärna till lite udda resmål i gamla Östeuropa. Men sedan vi träffades har du fått bestämma, säger Ingemar och tittar på sin man.

– Ja, jag är ju soldyrkare, erkänner Peter.

I maj reser Ingemar däremot iväg utan Peter.

– Jag är schlagerbög, erkänner han. Jag ska åka till Düsseldorf och se Melodifestivalens final.

Nilla Andersson
Nilla Olsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.