Sommaren är underbar och ond

Av alla onda ting är det dock de trevliga familjespelen som tar priset.

Krocket är en av värstingarna. Att banka iväg ett träklot med det bollsinne min familj har i generna är en smått livsfarlig hobby.

Lika livsfarligt som att utrusta mina små tävlingsindivider med en träklubba och förvänta sig att de bara ska drämma till klotet.

Kubb är på stark andraplats. I vår familj ingår cykelhjälm i standardutrustningen när detta spel plockas fram.

Minstingen är 4 år och kan pricka precis vad som helst med sin träkloss. Både med och utan vilje.

De större groddarna är faktiskt inte bättre. Precisionen har helt med framgången i spelet att göra.

Brännboll ska vi bara inte tala om. I höstas lovade jag mig själv att stoppa bollträna i kakelugnen, men nöjde mig med att gömma dem väl i stället. Hoppas innerligt att ingen hittar dem.

Boulekloten har jag faktiskt gömt på samma ställe. (Säg inget!)

Dessa tunga plastbollar är ju avsedda att användas marknära. Inte som jongleringsbollar. Inte heller att pricka tetig lillebror i farten med.

Även huset tar stryk av sommarens utelekar. Vi har en glasveranda med gamla luftbubbliga glas. Förra sommaren bytte vi fyra av dem. En boll uteifrån, en boll inneifrån, en freesbee uteifrån och ett barnhuvud inneifrån. Mycken möda fick vi lägga ner på att hitta lika bubbliga glas att laga skadorna med.

På något sätt blir allting våldsammare på sommaren. En vinterdag efter skolan samsas vi gärna i soffan med filt på benen och mår inte illa av det.

Men när solen skiner och alla är ute gör det helt enkelt mer ont.

Sommaren är underbar och ond.