Som en dröm – för en prinsessa

– Jag tycker bäst om rosa, rosa är alltid fint.

Mira Landhager ser sig om i sitt rum, pillar lite lätt på det rosa skynket bredvid sängen och spricker upp i ett stort leende när hon får frågan om vad som är finast av allt.

– Det är spegeln, säger hon och vänder sig om mot den hjärtformade spegeln som hänger ovanför sängens långsida.

– Den är rosa, tillägger hon och syftar på det rosa fluffet som omger spegelglaset.

Hela rummet är en dröm för en sexårig liten tjej som har Disneyprinsessan Belle som idol.

– Jag leker mest prinsessa, förklarar Mira och hämtar sin stora rosa skattkista i papp.

Under locket döljer sig glansiga prinsessklänningar. En efter en åker de upp, flyger genom luften och dalar till golvet där de landar i små pastellfärgade högar.

– En, två, tre, fyra, räknar Mira.

– Fem, sex för det hänger några där ute, nej sju! Jag har sju prinsessklänningar!

Gula favoriten

I en rasande fart åker kläderna av och med stor omsorg kommer den gula favoritklänningen på.

– Mamma, hjälp mig här, ber Mira och mamma Gittan hjälper henne att få de skira volangerna på plats runt armarna.

Mira berättar att den gula klänningen är Belles klänning. Belle är prinsessan i Skönheten och odjuret och, enligt Mira, den finaste av alla prinsessor.

– Jag brukar ta på mina klänningar när jag leker prinsessa med min kompis Teddie, vi går på dagis tillsammans. Ibland är vi båda prinsessor och ibland är Teddie prins. Vi leker att vi bor på ett slott.

Barbieslott

När tjejerna inte leker att de själva är prinsessor tar de fram alla Barbiedockor som sitter på en hylla i Miras rum. Alla i vackra kreationer, fina i håret, några med smycken och diadem.

– Vi leker att de är på ett slott, ibland leker vi med mitt Barbieslott, berättar Mira.

– Eller så leker vi mamma, pappa, barn.

Även om Miras rum i vuxnas ögon kan uppfattas som litet är hon själv mer än nöjd med sina alldeles egna kvadratmeter.

– Här är fint som på ett slott, säger Mira med stora bruna ögon.

Förutom spegeln tycker hon om det nya sminkbordet i rosa och lila.

– Det kan spela musik, förklarar hon och tillägger drömmande:

– Det har jag velat ha länge…

Om Mira helt själv hade fått bestämma hade hon haft fler skynken på sitt rum. De tunna rosa tygstyckena som hänger på en vajer längs med sängen drar hon gärna för när hon ska sova.

– Jag skulle vilja ha en riktig himmelssäng med skynken ovanför också, säger hon. Men då hade rummet behövt vara större.

– Och så skulle jag vilja ha en egen dator på mitt rum, den skulle jag skriva på och sånt.

Märkessköld

Mira skuttar iväg och hämtar sin rosa träpall med gul-diga prinsesskronor, klättrar upp och hakar ner den röda märkesskölden som hänger ovanför hyllan. Stolt visar hon upp sitt enda simmärke.

– Det är Baddaren, jag har dykit under en rockring, berättar hon malligt och det är omöjligt att inte bli imponerad.

– Jag skulle vilja ha den ovanför sängen, säger Mira och tittar bedjande på sin mamma.

– Den passar ju inte så bra där eftersom den är röd, det är därför den hänger lite undangömd, förklarar Gittan. Men vi kan kanske klä om den i rosa tyg?

– Ja! vrålar Mira lyckligt och kramar om Gittan.

Pyssel är nämligen något som tilltalar alla tre tjejerna i familjen och det stora allrummet utanför Miras rum fungerar förutom som ext-ra lekrum, även som ett pysselrum. Tre pysselplatser står alltid framme med klister, pennor, papper och allt annat den pysselintresserade kan önska sig.

– Jag scrappar, förklarar Mira. Jag pysslar kort, klistrar, klipper och stämplar.

På vägen ut från rummet snubblar hon över en lila mikrofon.

– Jag brukar sjunga när jag leker prinsessa, förklarar hon.

Mira funderar en stund på huruvida hon själv skulle vilja bo på ett slott.

– Jo, jag skulle nog vilja bo på ett riktigt slott, säger hon med en lurig min. Det är fint att vara prinsessa…

Nilla Andersson