Skånska dansbanor väckte hans känslor

Efter åtta år i grundskolan hemma i Löderup hade Conny inte en aning om hur hans framtida yrkesliv skulle komma att se ut.

– Det var några killar som började spela lite. När det blev en plats över tog jag den. Inspirerade av Shadows och Spotnicks var vi ute och spelade tre gånger i veckan. Vi spelade på dansbanor i Skåne och hela vägen upp till Växjö.

Conny fick ett jobb på Persöner i Ystad men hoppade av eftersom spelningen tog för mycket tid.

– Det var tider det, säger han med ett leende och avslöjar att han är helt självlärd som basist.

Under en period bodde Conny i Ystad, men flyttade hem igen.

– Det var ont om plats, jag var ute på nätterna och sov på dagarna och till sist blev morsan sur. Hon väckte mig med orden "Här är ett jobb för dig. Sök!".

Jobbet var som charkuteristlärling och Conny tänkte för sig själv att det där får du mig aldrig till, det är inget för mig.

– Men det var det! Jag fick jobbet som lärling och jobbar med charkuterier än idag. Och jag har aldrig varit arbetslös. Jag har haft hur många olika arbetsgivare som helst. Jag tror att det är 15 stycken. Några har jag lämnat och kommit tillbaka till.

Conny berättar om en annons där Ängavallen sökte en "charkuteristartist" för att starta upp sin chark.

– Det var som klippt och skuret för mig. Jag såg framför mig hur jag skulle gå och sjunga för grisarna, minns Conny med ett skratt och berättar att han fick jobbet och blev kvar i två år.

Teddy Boys lämnade han i början på 1970-talet sedan han träffat frun Eva och sonen Magnus var på väg.

– Jag mötte Eva en ledig onsdag då vi åkt till Lund för att dansa. Vi hade kommit överens om att det inte skulle vara några fjällor den kvällen... På den vägen är det.

Conny spricker upp i ett nytt leende.

Att lämna musiken blev inte så smärtsamt.

– Jag saknade det inte precis då. Det var kanon att spela men detta att packa upp och ner, det blev ofta sent.

1977 fick Conny ett återfall och började spela med Lill-Arnes.

– Det bara blev så. De ringde och frågade om jag ville vara med och jag kände att det var klart att jag skulle prova. Jag höll på till påsken 1983. Då hade vi blivit lovade att vara lediga men så blev det ändå fem spelningar. Då hoppade jag av.

Nu ligger basen på vinden.

– Men jag har min gitarr och en liten orgel så jag spelar fortfarande lite när det är fester. Ibland kan jag sakna känslan av att stå på scen. När jag hör dansmusik på tv:n då blir jag sugen. Jag kan sakna själva spelandet, det var verkligen härligt.

Jobbet som charkuterist har bland annat tagit Conny till Sundsvall där svärföräldrarna bodde.

– Vi kom dit på hösten och jag tänkte "Så underbart!". Sedan flyttade vi dit den 1 december. Det var det värsta jag har varit med om, jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde under den perioden. Bilen funkade inte och jobbet var inte bra. Vi flyttade tillbaka till Skåne den 1 april. Men jag skulle inte vilja ha det ogjort.

För tre år sedan började Conny sin sista anställning på ICA Andersson i Södra Sandby.

– Jag har inte varit där så länge men det är det absolut roligaste jobbet jag haft eftersom butiken har en liten charkfabrik med egen rök och hackmaskin.

Engagerat berättar Conny om hur han tillsammans med en handfull kollegor gör hemlagade pastejer, korvar, skinkor och rullader.

– Vi gör allt, från början till slut och det är så fantastiskt roligt.

Så roligt att Conny bestämt sig för att fortsätta jobba trots att han nu fyller 65.

– Jag kommer att jobba två dagar i veckan så att jag håller mig kvar på banan. Vi tar ett halvår i stöten och ser hur det känns. Jag har hållit på med charkuterivaror sedan jag var 18, men aldrig gjort så fina produkter som nu. Inga E-nummer och sådant.

Han beskriver sig själv som en korvgubbe. Även om det är roligt alltihop är det korven som lockar mest. Både att tillverka och stoppa i magen.

– Den dagen det är dags kommer det att bli svårt att lägga av. Jag ska köpa en rök som jag kan ha i trädgården och göra lite korv till sommaren och säkert kommer jag att göra lite korvar och pastejer till jul. Lite sådana saker får man ju ha. Det är kul.