Sann tenjutare som trivs i sitt sköna Grönby

I mitten på 1800-talet begav sig Roberts släktingar från Skottland till dåvarande Ceylon (numera Sri Lanka) där Robert föddes som fjärde generationen.

– De sökte sig dit för att odla te och kaffe, förklarar Robert som fortfarande får en känsla av att återvända hem när han besöker landet.

– Av olika anledningar var jag inte där på 35 år, men på senare tid har jag varit där flera gånger och jag känner att inte mycket har förändrats.

När Robert var tolv år flyttade familjen till England. Efter skolan utbildade han sig till lärare och undervisade i grund- och resursskola, men trivdes aldrig riktigt bra.

– När jag var 28 år flyttade jag till Wales där jag började renovera ett gammalt hus, fortsätter Robert. Han ser sig omkring i den mysiga Skånelängan där han och hustrun Bodil är bosatta sedan 2,5 år tillbaka, och konstaterar att det finns många likheter med walesiska stenhus.

– Det som började som en renovering för att få tak över mitt eget huvud, blev en vana och sedan en karriär, skrattar han.

Hustrun Bodil är skuld till att Robert hamnat i lilla Grönby. Båda är inbitna vandrare och det var i Marocko deras vägar korsades 2003.

– Jag var 50+ så att flytta hit var ett stort beslut. Jag har funderat på att det kanske hade varit lättare om jag varit ung, säger Robert samtidigt som han fyller en vacker tekanna med kokande vatten.

I Storbritannien har han lämnat vänner och familj. Kulturkrockarna har varit små och få, men språket har Robert ännu inte fått kläm på.

– Jag gick några månader på SFI och kämpade på, berättar han. Nu kan jag läsa tidningen och hänga med på textningen av filmer.

Robert ler lite snett och tillägger att det nästan kan bli ett problem att vi svenskar kan så bra engelska.

– Hade jag varit 20 år och från Egypten hade jag pratat flytande svenska vid det här laget…

Jobbmässigt känner Robert sig väldigt lyckligt lottad. Han har en tjänst som plockare på Jordnära natur och kultur vilket innebär arbetsdagar ute i det fria.

– Vi plockar ett 40-tal olika arter av vilda växter, både i skogen och på stranden. Till och med nu när det är vinter och snö kan vi plocka en del svamp som växer på träd, berättar Robert.

Han berättar att det händer att han tar med en del hem för eget bruk.

– När man väl plockat de här växterna och upptäckt dem så känns det lite tråkigt att handla sallad i affären. En del av det finns ju till och med i den egna trädgården, konstaterar Robert och tittar ut genom köksfönstret.

Även om snön fortfarande ligger djup när Allehanda kommer förbi syns det tydligt att paret Lorimer delar ett stort trädgårdsintresse.

– Det har funnits hela livet, säger Robert.

– Även om här fanns en fin trädgård när vi flyttade hit har vi förändrat en hel del, men träd och häckar finns ju kvar.

Ur en radio skvalar Radio 3 från BBC som en kontakttråd med det gamla hemlandet.

– Jag har nog alltid varit lite rotlös och utanför, berättar Robert uppriktigt.

– Man här i Grönby har jag känt mig hemma sedan första gången jag kom hit. Här finns många fina grannar och vi har ett stort socialt liv.

Egentligen är det lite motsägelsefullt att vandraren Robert, som har en svaghet för berg, slagit sig ner på Söderslätt.

– Jag föredrar landskapet norr om 101:an, förklarar han. Söder om är det betydligt tråkigare. Men jag har lärt mig att uppskatta det här, det har jag.

– Grönby känns som en av de få byarna som har kvar det jag är så förtjust i med brittiska byar. Det känns som om Grönby är en ovanlig by, även om den inte är unik.

På frågan vad han saknar från Storbritannien blir svaret vännerna, men också pubarna.

– För att de är en självklar social mötesplats, förklarar Robert men pratar hellre om sådant som han uppskattar med Sverige.

– Naturen! Här finns så väldigt mycket fler fåglar och djur. Att få se en hare komma skuttande ger fortfarande en lyckokänsla.

Något han lärt sig att uppskatta är sill och snaps.

– Det tog lite tid, men nu tycker jag om många olika sorters sill. Och att få börja en ledig dag med sill och snaps till frukost är inte fel.

Robert dricker stora klunkar av sitt te.

– Jag är en sann tenjutare, erkänner han.

Men att välja bort kaffe kommer inte på fråga.

– Jag njuter gärna en kopp stark espresso på morgonen medan tekannan står och drar. Men jag är väldigt förtjust i te. Det ska vara olika sorter vid olika tillfällen.

När Robert flyttade hit förvånades han över det stora teutbudet som finns i Sverige.

– Det kan uppfattas som snobbigt, men Darjeling är en favorit, men som sagt, det beror på tidpunkten.