Annons
Nyheter

"Otrolig trygghet i varandra"

Man hinner glömma mycket på sju år. Det har familjen Freiman blivit varse sedan de välsignats med lilla Jael. – De andra barnen frågar: Hur var det när jag var liten? Filmer och bilder hjälper oss att minnas, säger mamma Johanna.
Nyheter • Publicerad 29 december 2011
Hela familjen Freiman samlad i soffan. Johanna med Jael i knäet, Judit, Joseph, Joshua, Julia och Joakim.
Hela familjen Freiman samlad i soffan. Johanna med Jael i knäet, Judit, Joseph, Joshua, Julia och Joakim.Foto: Claes Nyberg
Judit, Joseph och Joshua har inga problem att komma överens om vad de ska se på tv:n.
Judit, Joseph och Joshua har inga problem att komma överens om vad de ska se på tv:n.Foto: Claes Nyberg

Familjen Freimans fyra äldsta barn kom med ganska exakt två års mellanrum.

– Det har aldrig funnits någon plan. Efter att Judit föddes kände vi att det var vad vi klarade av och vad som fungerade bra. Men så efter sju år kom det en till i alla fall, konstaterar Johanna med lilla Jael i famnen.

Annons

Och hon var välkommen. Paret har alltid vetat att de ville ha flera barn.

– Jael har blivit en person som hela familjen kan samlas kring. När de stora var små blev det lite "löpande band". Badade man en så badade man alla. De minns inget av tiden med varandra när de var små, fortsätter Johanna.

– Det är roligt med Jael, inflikar äldsta dottern Julia. När jag blir äldre kommer jag att minnas när hon var bebis.

– Hon är den enda bebis jag har träffat varje dag i mitt liv, förklarar Judit, som själv var familjens minsting tills Jael kom.

Johanna berättar om den känsloladdade dagen då barnen fick veta att de skulle få ett syskon till.

– Judit trodde först inte på det. Sedan började hon gråta och vi trodde att hon var ledsen över att hon inte längre skulle vara minst. Men istället sa hon att hon var så glad att hon grät.

När Julia föddes fyllde föräldrarna, precis som många andra, i böcker om sin dotters framsteg.

– Det var vikt och första steget. Men sådant har vi släppt. I stället har jag försökt vara rättvis med film- och fotodokumentationen. Man har fyllt några externa hårddiskar, skrattar Joakim.

Han och Johanna upplever vardagslogistiken som den största utmaningen i en stor familj.

– Just nu är Johanna mammaledig. Min tjänst inom Elimförsamlingen och Secondhandbutiken gör att min tid är ganska flexibel och jag har lätt att förflytta mig för att hämta och lämna barn på fotboll, körer och andra aktiviteter, förklarar Joakim.

Annons

Men initiativet till att delta i aktiviteter ligger hos barnen.

– Om inte de propsar på gör inte vi det heller, det blir helt enkelt för mycket. Men Julia är ju så stor att hon själv kan ta sig runt, fortsätter Johanna.

För ett år sedan gick en dröm i uppfyllelse när familjen flyttade in i ett stort hus.

– Innan hyrde vi ett radhus där barnen delade sovrum två och två och vi sov i hallen. Det fanns inte en kvadratmeter över till en spjälsäng åt Jael, förklarar Joakim.

De 155 kvadratmeterna har gjort stor skillnad för familjen.

– Innan var ungarna hela tiden på varandra. Nu kan var och en stänga dörren om sig, säger Johanna.

– Men det roliga är att de ändå samlas i köket, de är väl vana vid att vara nära varandra, inflikar Joakim.

Johanna berättar att barnen i början hade lite svårt att vänja sig vid att sova själv efter att ha delat rum i flera år.

– Då kröp de ner till varandra. De har en otrolig trygghet i varandra, säger Johanna.

– Man behöver aldrig känna sig ensam när man har många syskon, konstaterar Julia nöjt.

Annons

Men lillebror Joshua vet att det finns nackdelar också. Även om man kan lära sig att leva med dem.

– Det är jobbigt när syskonen kommer in på ens rum och stör när man ska göra läxor, säger han.

Familjen försöker hitta på saker tillsammans så ofta de kan.

– Myspys i soffan med chips och dippa framför tv:n är bäst. Vi brukar vara överens om vad vi ska titta på, säger Julia.

Då och då ger de sig iväg på resor tillsammans. Skidåkning är ett gemensamt intresse och på somrarna campar de på Vallersvik camping med några andra familjer.

– Det är en jättebra semester där barnen bara får vara, säger Johanna.

Med fem barn i huset försöker hon och Joakim hitta tid för varandra på kvällarna.

– Det blir tv-serien House och en kopp kaffe, säger Joakim.

Ofta kommer de sent i säng.

– Det blir så när man väl sätter sig ner. Numera vill Julia ofta vara med oss och prata på kvällarna och det är mysigt. Allt har sin tid. Jag har många projekt, men det får bli när barnen blir stora, resonerar Johanna.

Annons

Joakim berömmer sin hustru för att hon är så bra på att hjälpa barnen med läxorna. Själv står han för städningen.

– Så gott det nu går när man är sju i hushållet, skrattar han.

Johanna konstaterar att ingen är perfekt men att alla gör så gott de kan.

– Som förälder kan man gräma sig på kvällen för att man tjatat på barnen. Men man får släppa vissa bitar och ta fasta på det man tycker är väsentligt och hoppas att något fastnar.

Louise Löfgren
Nilla Olsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons