Morfar Jimmy jobbar mycket men bygger gärna med lego

Upptagen jämt eller pigg och uthållig? Att vara en ung morfar har både sina för- och nackdelar. Jimmy Gottfridsson vet. Han fick sitt första barnbarn vid 47.

De flesta som blir mor- eller farförälder har många år av längtan efter småbarn bakom sig. Så var det inte för Jimmy Gottfridsson. När barnbarnet Otis kommer hem till sin morfar träffar han morbror Edvard, nio år, i dörren.

– Eftersom jag fortfarande har ett barn hemma kom beskedet att jag skulle bli morfar lite som en chock. Det första jag tänkte var nog "Oj, är jag så gammal?", säger han.

Jimmy Gottfridsson fick två barn i 20-årsåldern. Vid 39 blev han pappa igen. När dottern Hanna Norrby var gravid hade han Edvards förlossning i färskt minne. Då inträffade sådana komplikationer att det var osäkert om Edvard skulle överleva. Och det tog många år innan familjen kunde pusta ut.

– Jag var ganska rädd för att det skulle hända något hemskt. Medan andra köper presenter i förväg var jag noga med att inte göra det. Men samtidigt aktade jag mig för att säga något som kunde skrämma Hanna, berättar han.

En bra morfar

Men allt gick bra på Ystads lasarett i januari i år. Och nu träffas Otis och Jimmy ofta och leker.

– Jag tror att jag kommer att bli en bra morfar. Jag tycker mycket om att leka. Min livsuppgift ska bli att se till att Otis har bra leksaker. De ska vara funktionella och vara av bra kvalitet. Jag har lekt mycket med Edvard, det gör jag fortfarande. Nu kan jag allt om träjärnvägar, playmobil och lego!

Något som var oväntat med att bli morfar var allt han lärt sig under tiden.

– När Hanna började fundera på barnvagn öppnade sig en ny värld för mig. Det var jättekul. Nu har jag lärt mig så mycket att jag kan peka ut märkena på barnvagnar jag ser på stan!

Han ser både för- och nackdelar med att få barnbarn vid 47.

– När jag ser 70-åringar som släpar barnvagnar tänker jag att jag har mer ork att klara av barnbarn än morföräldrar normalt kanske har. Mitt hem är också mycket barnanpassat eftersom det ju bor ett barn där. Men samtidigt kommer jag ha svårt att ställa upp så mycket som jag vill. Jag jobbar ju mycket och kommer att göra det i många år, säger han.

– Glöm inte att jag har suttit barnvakt åt Edvard hur många gånger som helst, säger Hanna menande.

Text och bild: Sofia Bergström