Annons
Nyheter

Minröjaren sadlade om till lastbilschaufför

Han har sett Öresundsbron från botten och jobbat som minröjare över hela världen. Men nu har David Croall lämnat dykarkarriären bakom sig och satsat på hus och hem i Trelleborg.
Nyheter • Publicerad 7 maj 2009
Foto: claes nyberg

Han är pigg och pratglad och som fräknarna antyder var han en gång rödhårig.

Det går inte att ta miste på Davids ursprung och fast han har det sorglösa brittiska lynnet, finns det något som skiljer honom från de flesta

Annons

engelsmän.

- Jag hatar te, säger han med eftertryck när han sätter på kaffe i köket.

Köket har kvar sextiotalskänslan med blommiga väggar och tapetserade köksladdar. Som de flesta husägare pratar David gärna om sina många

renoveringsplaner och köket finns med på listan, men först måste det utrivna badrummet bli färdigt.

- Jag är van vid att spränga saker, inte att bygga upp dem, säger han och flinar.

David syftar på de tjugo år som han jobbat som dykande minröjare i den brittiska flottan. I sitt yrke har han ägnat år åt att segla över hela världen och hämtat upp bomber från havsbotten för att sedan oskadliggöra dem genom att spränga dem vid havsytan.

- 750 000 bomber från andra världskriget finns fortfarande kvar längs den brittiska kusten, säger David som vart tredje år jobbade med upprensning av stränderna. Då samlade de ihop bomberna på stranden, täckte dem med sand och sprängde.

Han har samlat bilderna från sina minröjarresor i ett fotoalbum och de flesta fotona föreställer båt, hav eller båt och hav. Överst på varje sida

har han skrivit ortsnamn; Köpenhamn, Kiel, Gibraltar, Malta, Venedig, Aten, Miami, Hong Kong.

- När jag och min sambo ska ut och resa, försöker vi hitta ställen som jag inte har varit på. Det är väl egentligen bara Australien, Nya Zeeland och

Annons

Japan, säger David.

- Det är fantastiskt att jag har fått dyka i alla dessa vackra vatten, men nu för tiden dyker jag för nöjes skull. Nu ser jag saker som jag tog för givet förut.

Att han skulle hamna i Sverige fanns det aldrig någon tanke på.

-It was never part of my plan, säger han på engelska och fortsätter sedan på svenska. Absolut inte. Men man vet aldrig var man hamnar och vem man möter.

Vintern 1998 hade David precis tjänstgjort i mellanöstern i sex månader och efter en kort mellanlandning i Skottland var han på väg till Riga från

Norge.

- Kaptenen sa att vi skulle stanna till och tanke i en liten stad som kallas Trelleborg.

Det var fredagen den 13 november och besättningen gick i land för att gå på puben och det var där som David träffade en trevlig tjej som hette Pia.

- Jag gav henne mitt telefonnummer och efter jul så ringde hon.

De höll kontakten och det dröjde inte länge innan David reste till Sverige för att hälsa på. Ett år senare, när han pensionerades från den brittiska

Annons

flottan, flyttade David till Trelleborg och sin Pia.

Han jobbade med slutskedet på Öresundsbron och förstärkte strukturen på Ölandsbron, men eftersom dykjobb är begränsade i Sverige, började David i stället söka jobb som chaufför på ett åkeri.

- I´ve never had a fastlandjobb innan, säger han. Men som dykare var vi tvungna att kunna transportera all utrustning, så lastbil kunde jag köra.

Han gick till Kvist Åkeri på måndagen och frågade om det fanns jobb till honom.

- De sa nej och då gick jag dit dagen efter igen. Och dagen efter det. På torsdagen var de väl så trötta på mig att de sa att jag kunde få börja jobba

där på två villkor: du måste prata svenska och du får inte köra vilse, säger han och skrattar.

Visst kan David svenska, men han pratar hellre engelska och i Sverige har han upplevt det svårt att prata svenska när alla andra kan engelska.

- Men på jobbet och rugbyträningen är det alltid svenska, säger han.

Sedan 2002 är han rugbytränare för Pingvin.

- Det är fantastiskt att kunna säga till 15 flickor vad de ska göra och de gör det! säger han med ett brett flin. Annars är det alltid tvärtom.

Annons

David återkommer hela tiden till hur nöjd han är med tillvaron och hur mycket han uppskattar sin sambo, barnen, huset och livet i Trelleborg.

- Trelleborg påminner mig om en liten engelsk stad på 1960-talet. Alla vet allt om alla och du kan inte nysa i ena änden utan att den andre änden vet om det, säger han med ett skratt och skojar så där hjärtligt som man gör om sin hemstad.

Lucas Dietrichson
Anna Naxelius
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons