Annons
Nyheter

"Min man brukar kalla mig getmamman"

På sin 50-årsdag önskade Maj-Britt Christensen sig en upplevelse, i stil med att åka luftballong. En dag stod dottern utanför dörren med en present i famnen. Den var bara halvt inslagen, hade ett rött band om halsen och hette Gertrud.
Nyheter • Publicerad 31 augusti 2011
Foto: Julia Lindemalm
Foto: Julia Lindemalm

Gertrud var en fyra månader gammal get. Djurvännen Maj-Britt tog direkt henne till sig.

– Jag bara föll, hon var ju så söt. Grannarna tyckte hon skulle heta Getrud, men det gick ju inte, skrattar Maj-Britt.

Annons

Nästan direkt uppstod frågan om var geten skulle bo? Lösningen var enkel. Maj-Britt och hennes man Bruno hade hästar på den tiden och Gertrud fick plats i stallet intill Shetlandsponnyn Havresson. De båda djuren fann varandra och hästen skyddade Gertrud mot eventuella faror.

Geten Gertrud är långt ifrån det enda djuret som Maj-Britt haft i sitt liv.

– Jag har alltid älskat att ta hand om andra, både djur och människor. Jag växte upp på Limhamn i Malmö och bodde nära ett stall. Där var jag ofta och pysslade om hästarna.

Genom åren har marsvin och fåglar passerat liksom dottern Anetts tama möss. Under många år hade Maj-Britt ridhästar som dottern tävlade med. Idag har Anett egen gård med hästar, dit Maj-Britt åker varje vecka för att hålla ridningen vid liv.

– Hästintresset har jag alltid haft men jag lärde mig rida först vid 27 års ålder.

Maj-Britt växte upp med en dansk mamma och en svensk pappa och blev tvåspråkig. Även om hon bott hela sitt liv i Sverige känner hon sig till hälften dansk.

– Min danska mentalitet är svår att förklara, det är bara en känsla jag har. Det finns förstås alla sorters danskar men jag kommer från en glad och sprallig familj. Jag försöker vara positiv och se fram emot saker. Om det är något går jag inte omkring och grubblar, jag får ur mig det direkt istället.

Mycket i Maj-Britts liv kretsar kring gården, djuren och naturen. På jobbet som skolassistent måste hon ha koll på många saker samtidigt och ständigt vara fokuserad och organiserad. Men hon är inte den som slänger sig på soffan efter jobbet.

– Det första jag gör när jag kommer hem är att gå in och byta om, sedan går jag en lång runda med Ted.

Hunden Ted är en slags italiensk bergshund av rasen Maremmano, och stor som en mindre häst. Han behöver mycket motion och får ofta springa fritt på gården. Gertrud har numera sällskap av ytterligare tre getter. De bor alla i en hage på gården. Om vintern flyttar de in i stallet och har på så vis tagit över hästarnas plats.

Annons

– Vi har dem som sällskap och för att liva upp stallet så att det inte står och förfaller. Under åren har vi lärt oss mycket om getter men det är mycket mindre jobb med dem än med hästarna. Då visste man knappt vad tv var, det var bara hästarna som gällde. Nu behöver vi inte mocka lika ofta och slipper ta hand om leriga hästtäcken.

Inför 60-årsdagen ser Maj-Britt fram emot att träffa barn, barnbarn och vänner. Vad hon får i present denna gång är hon osäker på.

– Jag har i alla fall sagt: inga fler djur, säger hon och ler.

Nilla Andersson
Mia Sandgren
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons