Mikael brinner för bangolfen

– Det började med att vi tog över en hund efter min hustru Marias moster, berättar Mikael.

– Men den var rent tossig så den fick vi lämna tillbaka. Istället köpte vi den här.

Mikael kliar kärleksfullt dvärgpudeln Teddy som ligger i husses knä.

Det var för fyra år sedan och sedan dess har Mikael drömt om en storpudel.

– Av en slump hittade jag en uppfödare på Blocket som bor bara 150 meter härifrån, så Clinton har vi följt sedan tiken blev dräktig.

Och just nu är det fullt fokus på träning.

– Uppfödaren tyckte att han var väldigt fin så den 8 november ska han vara med på valputställning i Malmö, berättar husse stolt.

Mikael försöker se ljuspunkterna och glädjeämnena i livet. På sistone har det varit lite tungt. Vill det sig illa blir han arbetslös om någon vecka.

– Det kom som en bomb när de stängde fabriken i Sjöbo, förklarar Mikael som jobbar på blandningsavdelningen på Gummifabriken.

– Jag trivs, säger han. Det är skönt att ha ett arbete. När man vet att det snart kan ta slut, då får man helt andra värderingar.

Mikael resonerar att det måste vända någon gång. Han har redan blivit återanställd på Gummifabriken en gång.

– Och som tur är har min fru fått fast anställning nu. Och hon trivs jättebra.

Själv utbildade han sig från början till målare men arbetade bara i yrket under ett halvår.

– Sedan ryckte jag in i lumpen, men eftersom jag precis hade träffat Maria och var nykär så stannade jag bara i tio dagar. Jag ville hem!

Sedan 1996 brinner Mikael för bangolf. En sport han kom in i genom sina föräldrar.

– Vi hade sommarstuga i Beddingestrand och jag följde med och fastnade. Till skillnad från dem tog jag det på allvar och blev bra.

När Mikael träffat Maria och de bildat familj flyttades fokus. Ibland funderar han på hur långt han kommit om han fortsatt att satsa.

– Efter att ha kört förbi några gånger kände jag mig sugen på en nystart och blev medlem. Jag platsar inte i förstalaget, men det är kul att spela i en klubb som har så många framgångar som vi haft på sista tiden.

Nu ser Mikael fram emot inomhussäsongen i Landskrona.

– Jag har haft lite klydd med ryggen men jag har varit hos naprapaten och fått ordning på det. Inomhussäsongen är det bästa som finns!

På frågan vad bangolfen ger honom svarar Mikael utan att tveka:

– Njutning! Allt runt omkring. Att sätta en spik. Och så är det avkoppling även om det ibland är blodigt allvar. Det är en för alla och alla för en och härligt med allt folk runt omkring.

Mikael stannar upp i ordflödet och funderar kort innan han tillägger.

– Jag kommer ju ut i friska luften! Men för mig är det viktigt att ha press på mig, då spelar jag som bäst!

När Mikael väljer att satsa på bangolfen tvingas han samtidigt att välja bort ett annat intresse. Med två hundar och tre barn finns det inte tid för allt.

– Jag är TFF-are ända in i hjärtats djupaste kanaler och under fyra år har jag varit publikvärd, men det ska jag sluta med nu.

– Ibland önskar man att dygnet hade 48 timmar!