Med sinne för hundar

Det var studie- och yrkesvägledaren på Liljeborgsskolan som lotsade Amanda rätt inför gymnasievalet.

– Jag åkte till Naturbruksgymnasiet i Östra Ljungby när där var öppet hus. Skolan var fin, personalen trevlig och eleverna nöjda. Jag tittade i Örkelljunga också men det var aldrig aktuellt, berättar Amanda.

På skolan går hon inriktning hund/hund.

– Jag hade kunnat gå samhäll, men då var det ju ingen mening med att gå i Ljungby. Då kunde jag lika gärna stannat i Trelleborg, fortsätter hon.

Hela torsdagen står det hund på schemat, på tisdagen har de hundlektion, men Amanda och hennes hund Maja, som är en schapendoes, tillbringar mycket mer tid än så tillsammans.

– Vi tränar hund minst en gång per dag. En gång i veckan har vi en träningsgrupp. Dessutom bor Maja och jag ihop med min klasskamrat Tina och hennes blandrashund Hasse.

Att flytta hemifrån upplevde Amanda som spännande. Den första känslan av hemlängtan gick fort över.

– Man utvecklas av att bo själv och mognar tidigare. Jag tycker att det är skönt att få vänja sig innan man flyttar hemifrån på riktigt. Enda skillnaden nu är att mamma betalar räkningarna. Allt skolarbete gjorde att det inte fanns tid att längta hem. Dessutom lärde jag känna så många nya människor. Där uppe slipper jag dessutom mammas tjat om läxorna, även om hon ringer ibland...

Varje fredag åker Amanda och Maja hem. På söndagen återvänder de till skolan. Resan tar tre timmar med buss och tåg.

– Maja är min prioritering 24-7. Hon är alltid med. På helgen vilar vi lite båda två. Jag brukar cykla med henne för att hålla uppe motivationen. Men matte är lite lat, erkänner Amanda och avslöjar att det händer att hon skickar ut pojkvännen Niclas med Maja när hon själv inte orkar.

Familjens första hund heter Matilda och är också en schapendoes.

– När vi åkte tillbaka till kenneln för att titta på en annan kull och klämma lite på valparna slutade det med att Maja följde med oss hem. Det var för fem år sedan. Jag började inte träna med henne förrän vi började på gymnasiet och då var hon ju tre år. Men hon har lärt sig jättebra, även om hon var segstartad.

Nu tränar de mest lydnad och agility.

– Maja är jättesnabb. Innan ställde jag ut henne men sedan blev hon för hög och för tjock. Jag tycker att utställningar är jättekul. Att tävla överlag är jättekul. Men det gäller att ta fram en bra hund, förklarar Amanda.

I en avspärrad del av tv-rummet tumlar fyra små lekfulla papillonvalpar runt.

– Vi importerade deras mamma Chili från Lettland och jag har stora förhoppningar på hennes valpar.

Kullen är familjens första och Amanda nåddes av nyheten om deras födseln under en religionslektion.

– Jag satt i skolan när jag fick ett sms att de var ute. Den första tiden bodde de i mitt rum. Det var lite pipigt, min pojkvän höll på att få spatt, minns Amanda med ett skratt.

Kanske behåller de en av valparna. I framtiden planerar Amanda att driva en egen kennel, kanske föder hon upp papillon.

– Eller så satsar jag på schapendoes. Jag tycker om päls, säger Amanda och klappar en lurvig Maja.

– Jag borstar henne varannan vecka, men nu på hösten är det hopplöst.

Livet med Maja har sedan ett år tillbaka även resulterat i en blogg.

– Jag började skriva när vi kom till skolan. Jag skriver om Majas träning ur hennes perspektiv, förklarar Amanda som kan tänka sig ett liv på skolan även framöver.

– Jag vill utbilda mig till gymnasielärare i historia, religion och hund. Det finns få hundlärare så jobb finns, säger Amanda övertygat.

Även om skolan och Maja tar mycket av hennes tid finns det plats för andra intressen.

– Jag spelar beroendeframkallande dataspel med min pojkvän som går en utbildning till programerare. Och så har jag börjat virka. Jag skaffade en bok om amigurami. Det är lätt att lära sig och en kul hobby faktiskt. Jag virkade ett lamadjur och ställde utanför min väninnas dörr!