Måste man bannlysa rosa för att vara en bra förälder?

Vill man vara politisk korrekt går det nämligen inte att klä sin dotter i vilka färger som helst. Rosa är den mest laddade färgen man kan välja. Den fullkomligt skriker: "Jag vill att min dotter ska växa upp till en utseendefixerad och ytlig människa. Gärna få ätstörningar! Jag vill signalera till henne att utbildning är bortkastat på kvinnor. Att allt var bättre på 50-talet!"

Har man en dotter och vill vara politisk korrekt, och det vill jag, väljer man raskt bort allt traditionell flickaktigt. Istället kör man på grönt och blått samt omger henne med bilar. Klara älskar bilar. Yes! Jag har lyckats som modern mamma!

När jag och min man deltog i en miljödemonstration i Malmö för några månader sedan blev detta intresse

extra tydligt. Vi gick mitt i gatan och skrek saker som "Ropen skalla - ren jord åt alla.". Klara satt i sin barnvagn och skrek hon med. Överlycklig pekade hon på trafiken och utbrast: "Stor bil! Många bilar!"

Låt oss fundera lite på det här med pojk- och flicksymboler. För att vara en medveten förälder i dag ska man helst undvika allt gulligt. Bort med alla änglar och prinsessor och in med pirater och bilar. Då får man en tuff tjej som vågar hävda sig i det hårda samhället.

Men låt oss titta lite närmare på dessa symboler:

Bilen - miljöbov. Inte så roligt att omge ett barn från en generation som med största sannolikhet kommer att brottas med miljökatastrofer mer än någon annan.

Piraten - tjuv. Gav sig ut på havet av en enda anledning - attackera främmande skepp och ta allt de ägde. Möjligen ta död på en och annan människa under tiden.

Ängeln - genomgod. Skyddar människor och ger dem stöd.

Bra förebild? Kan inte komma på någon bättre.

Prinsessan - bra kompis. Är kanske lite tråkig och materialistisk. Men vill också alla väl och att alla ska ha det roligt.

Det är rent löjligt att pojkar och flickor inte kan ha samma kläder och leksaker. Men om man ska välja en sida så måste den traditionellt flickaktiga vara bättre än pojkaktiga.

Men se det går inte alls.

Den föräldern som klär sin son i rosa ses inte engagerad och modern. Den föräldern är bara galen. Jag kan höra kommentarerna bakom hans eller hennes rygg:

"Visst, det är inget fel på att vara bög. Men måste man uppmuntra det? Vill hon/han inte ha några barnbarn eller?"

Jag kan inte förstå hur det blivit på det här sättet.

Varför handlar jämställda värderingar om färger? Och hur kan färgen rosa, den mesigaste av färger, blivit så kraftfull att den förvandlar pojkar till bögar och flickor till anorektiker?

Enda lösningen jag ser i dag är att göra om symbolerna.

Gör änglar till superhjältar. Eller gör som författaren Per Gustavsson i boken "Så gör prinsessor": låt prinsessan få rädda prinsen från draken.

Eller så inser man att det är vad föräldrar gör och inte vilka färger man väljer som är viktigt för barnen. Fråga "Hur känns det nu?" när din son blir arg. Säg "Upp igen!" när din dotter ramlar. Det måste vara bättre än att bannlysa rosa. Sofia Bergström