"Man vill liksom inte sluta"

Fyra-fem gånger i veckan kränger Moa på sig baddräkten och hoppar i vattnet på Vanningen.

– Det är så allsidig träning, förklarar hon och tillägger:

– Och så har jag så många kompisar här.

På frågan vilken som är hennes gren svarar Moa med ett litet skratt:

– Jag är rätt dålig på allihop. Jag tycker att det är roligast med fjäril men är nog egentligen bäst på frisim.

När Moa berättar om sin träning framgår det tydligt att hon tycker om att tävla och att det är roligt när det går bra.

– Men jag vet inte om det är det som är viktigast, funderar hon.

Med träningspass fyra–fem gånger i veckan går en stor del av fritiden till simningen.

– Ja, det tar verkligen mycket tid, konstaterar Moa.

– Men jag har aldrig velat hoppa av. Det har väl hänt att jag tänkt på det, men så har jag tänkt vidare och kommit underfund med att det inte hade varit så bra.

Till vardags går Moa på det naturvetenskapliga programmet på Petriskolan i Malmö.

– När jag skulle söka till gymnasiet så kände jag att om jag ändå skulle åka buss kunde jag lika gärna åka hela vägen till Malmö.

Planen är att plugga vidare efter studenten.

– Jag vill utbilda mig till ingenjör eftersom jag tycker om när jag får hitta på grejer. Jag vill komma på förbättringar. Men jag vet inte vilken inriktning jag vill välja ännu.

Med största sannolikhet kommer Moa att söka sig till tekniska högskolan i Lund.

– Först tänkte jag på Linköping, men det är ju så lång hemifrån. Dessutom finns det ju ett jättebra universitet i Lund, konstaterar hon entusiastiskt.

Ett annat intresse som Moa odlat under många år är pianospel.

– Jag började med blockflöjt som man ska göra. Min lärare spelade keyboard och jag tyckte att det var coolt så då började jag med det. Men min lärare spelade egentligen piano så jag började med det i stället.

Moa berättar att hon haft många små uppehåll i sitt spelande.

– Men jag vill gärna spela, försäkrar hon. Det är bara det att tiden inte räcker till.

Men som avkoppling är det perfekt att sätta sig vid pianot.

– Och när jag hör en bra låt, säger Moa, då sätter jag mig och spelar den.

Moa spelar nämligen på gehör. Som tolvåring fick hon en tumör på hjärnan och i samband med operationen togs några synnerver bort av misstag. Även Moas balans påverkades.

– Det var en jobbig tid. Tumören kom tillbaka också, men nu är jag frisk.

Men Moa har tvingast lära sig att leva med att se dubbelt.

– Förr läste jag jättemycket. Jag kan fortfarande läsa böcker men det är jobbigt så jag gör det helst inte. Men Harry Potter läste jag fast att det var skitjobbigt – den var så bra!

Skolan klarar Moa tack vare en så kallad daisyspelare som spelar upp en typ av cd-skivor med inläst text.

– Det funkar bra, men jag blir lätt trött och kommer inte alltid ihåg allting, förklarar Moa.

Dubbelseendet gör att Moa aldrig kommer att kunna ta körkort. Lösningen på det är enkel.

– Jag får skaffa mig en man som har körkort, skrattar Moa.