"Man får inte glömma för vem man skriver"
– Min mamma läste väldigt mycket för mig när jag var liten. Jag tyckte tidigt att böcker var det mest fantastiska som finns, säger Jenny Holmlund och ler mot bordet där hennes egna böcker ligger. Hon minns när hon var 25 år och skulle festa med sina kompisar i Åre. Hon tog med sig favoritbarnboken "Älskade lilla gris" för att läsa själv. Men det slutade med att hon hade högläsning varje kväll. Barnböcker har en kvalitet som vuxenböcker saknar, menar hon. – Det finns så mycket dramatik i barnböcker. Även om historierna inte är så märkvärdiga får känslorna ta stor plats och bli viktiga. Jenny Holmlund kommer från Trelleborg från början, men bor i dag i Malmö. Efter att ha illustrerat serier, andras böcker och egna böcker om golf gav hon sig på sin favoritgenre – barnböcker. Hon har kommit ut med "Pyttelitens pekbok" och "Folke och Flora, här kommer vi!". Det var när Jennys syster fick en dotter som hon började fundera på barnböcker. – Jag märkte att det fanns ett behov av böcker som inte är en envägskommunikation. Det är lite svårt med barn som inte kan tala. En pekbok kändes därför som en bra idé. Och så blev "Pyttelitens pekbok" till. På sista sidan har jag samlat olika föremål så man kan fråga: var är nappen? Ett barn som inte kan prata kan ju alltid peka, säger hon. Färger och bus Hon upptäckte att utmaningen med barnböcker var att inte glömma för vem man skriver. – Det skulle vara lätt för mig att göra en bok som skulle ge mig cred inför min kollegor. Men det är ju barnen som ska gilla böckerna. De vill ha färger och inga "fina" och "kulturella" böcker. Och så blev det. Mycket färger och bus. Hennes senaste bok handlar om ett flodhästsyskonpar. Folke är lillebror och Flora storasyster. Det var viktigt för Jenny att blanda deras roller så att de fick vara tuffa båda två och omhändertagande båda två. – Jag märker att fler och fler barnböcker tänker på genusperspektivet. Men det finns en lång väg kvar, säger hon. Hon kan också tycka att det finns mycket mer att göra på barnboksfronten. – De skulle kunna spegla samhället bättre. Det är sällan invandrare eller rullstolsburna finns i barnböcker. Det svåra är att lägga in minoriteter på ett naturligt sätt. Blir det konstlat märker barnen det direkt. Barnets perspektiv En av hennes favoritböcker lyckas ta in homosexualitet på ett så naturligt sätt att det knappt märks. "Lill-Zlatan och morbror raring" handlar om hur svartsjuk Lill-Zlatan blir när hans morbror får en god vän som alltid hälsar på. – Den är skriven enbart från barnets perspektiv. För det vuxna är det uppenbart att denna vän är en pojkvän. Men för barn är det helt oväsentligt. Det enda som spelar roll är att Lill-Zlatan känner sig utanför. Nu vill Jenny Holmlund fortsätta att ge ut fler böcker om sina figurer. – Just nu är det lite roligare att illustrera Folke och Flora. De är för lite äldre barn vilket gör att jag kan utveckla berättelserna mer. Jag ser fram emot att berätta om deras framtida äventyr! Sofia Bergström 0410-545 63 sofia.bergstrom@allehandasyd.se Mark Hanlon (foto)
