Livets stora frågor ventileras över soppan

– Jag har funderat på en sak, vem får kalla sig kristen?

Det är Gunilla Hildén som låter frågan vila över bordet där de samlats för att äta den smakstarka morotssoppan som Carin Landberg tagit med sig.

– Är det bara den som konfirmerats och köpt hela paketet eller är det den som känner sig kristen i sitt hjärta?

Gunilla fortsätter sin frågeställning. Elisabeth Sörensen sitter mitt emot. Hon är katolik.

– Varför kalla sig kristen alls? Varför är det viktigt, ifrågasätter hon.

– Det är en intressant fråga, säger Joakim Freiman. Det blir lätt mänskliga system kring det som är religiöst.

Joakim är pastor i Elimförsamlingen i Trelleborg och den som leder samtalet. Gruppen har träffats sedan i höstas då de började en Alfakurs. Eftersom intresset och diskussionerna inte ville ta slut går de nu en Betakurs.

– Jag har varit med i andra sådana här grupper men ingen har varit så öppen och givande som denna, säger Viveka Tengeborg och fortsätter:

– Jag tycker om att diskutera och här diskuterar vi ovanligt mycket.

Gunilla håller med.

– Det är positivt att få ett tillfälle att spegla sin egen ståndpunkt och sina egna tankar mot andras. När jag lyssnar på andra kommer jag underfund med var jag står.

Alla som är nyfikna på livets frågor är välkomna, oavsett om man har en tro, oavsett hur den ser ut – eller om man inte har någon tro alls.

– Det handlar absolut inte om någon omvändelse, betonar Joakim. Vi är inte ute efter några pingst-wannabees. Istället träffas vi under enkla, avslappnade former och pratar. Sedan är det upp till var och en att ta till sig eller förkasta.

När diskussionerna kring vad ordet nåd har för innebörd går höga över soppskålarna väljer några att bara sitta tysta och lyssna.

– Det är okej, betonar Joakim. Man behöver inte reflektera högt inför andra.

Kerstin Zetterman delar gärna av sig av sina tankar.

– Det intressanta är att dessa frågorna är lika aktuella idag som för 2000 år sedan. Men ingen av oss vet ju svaret. Inte ens Joakim, säger hon och ger honom ett lurigt leende.

– Säker kan man inte vara förrän efteråt, det är jag övertygad om, tillägger Kerstin.

Joakim konstaterar att humorn är viktig och alla i gruppen instämmer.

Samtalet kring bordet går över till att handla om Carins goda soppa och vad hon kryddat den med. Hennes vackra gjutjärnsskål får beröm och för en stund går funderingarna kring om det räcker med en spik och vatten för att koka en god soppa om man har en sådan gryta.

– Tänker man alltid? undrar plötsligt Viveka.

En ny diskussion bryter ut kring om det egentligen är klokt att "sova på saken" eller om man istället borde vila tanken. Kanske skulle vi ha en av-knapp.

– Det spelar en viss roll vad man fyller tankarna med, säger Gunilla och möts av instämmande nickningar.

Någon examination är det inte tal om efter kursens slut.

– Vi är ju här för vår egen skull. För att utveckla oss själva och gå vidare andligt, summerar Elisabeth.