Livet med nyrika barn

Tyvärr är det varken min eller makens plånbok som sväller utan barnens. Över en helg mångdubblade två av sönerna sin månadsinkomst på hundra kronor.

Allt började när Felicia, som troget försett oss med kvällstidningen varje helg, meddelade att hon skulle sluta. Våra tolvåringar, Rasmus och Fabian, var inte sena att se möjligheter och på Felicias sista runda följde de med, knackade dörr och fick tips.

Redan första helgen kunde de nöjda räkna ihop 200 kronor var. Med en månadspeng på hundra kronor kände de sig plötsligt förmögna och insåg att en månads arbete skulle ge väldigt mycket pengar.

Mattekunskaperna sattes på prov och deras kreativitet visste inga gränser. Tänk så mycket pengar det blir på ett år, det räcker ju till en resa till Thailand eller en Iphone 4!

Lillebror Måns, som är tio år, tyckte som så ofta förr att livet är ganska orättvist. Han insåg själv att han knappast var stor nog att ta ansvar för tidningsförsäljningen men någon möjlighet att öka sina inkomster måste det ju finnas även för småsyskon. Så maken och jag slog våra kloka huvuden ihop och erbjöd honom en 50-lapp extra i månaden om han sorterar alla nytvättade strumpor och underkläder. Han nappade direkt och tar sin uppgift på största allvar.

Så för någon vecka sedan erbjöd vi sönerna att ta med sig två stora sopsäckar med tomburkar och pet-flaskor och cykla och panta dem. Pengarna skulle de givetvis få dela på.

Lillebror tvekade inte en sekund, Rasmus var också med på noterna, men Fabian bara kastade en blick på säckarna och konstaterade:

- Två säckar, cykla fram och tillbaka. Nej, det är det inte värt. Ni två kan dela på det!

Så de andra två cyklade iväg men eftersom det var mitt i veckan och Måns inte fått tillåtelse att handla och framför allt inte att handla godis kom de hem med sina slantar. 22 kronor var.

Fabian konstaterade nöjt att det var väl det han visste, så mycket slit för så små slantar.

Måns undrade om han fick handla en munk för sina pengar och eftersom han själv slitit ihop dem fick han givetvis det. Vi bad Fabian följa med eftersom vi inte vill ha lillebror ensam ute i trafiken.

- Klart att jag följer med, men då får du bjuda mig på en munk, log storebror.

Men då protesterade vi föräldrar. Med en plånbok som spricker i sömmarna av alla hundralappar kan man gott betala sin egen munk!