Lars-Erik ser fram emot lugna dagar
Skärmsläckaren i form av polisens sigill försvinner när den forne miljöbrottsutredaren Lars-Erik flyttar musen.
– Man är lite yrkesskadad, säger han och ler.
På datorskärmen framträder ett bildspel. Här finns 44 års tjänst samlad på väldigt lite utrymme - Lars-Erik i polisbil, i helikopter och på mc. Under åren har befattningarna varit många även om miljön är det som alltid legat honom närmst om hjärtat. Polisrollen tror han däremot har förändrats något.
– Förr var det så att när man väl utbildade sig till polis så var man polis livet ut. Så är det inte riktigt idag. Men det tror jag hänger samman med hela vår samhällsutveckling där människor är betydligt rörligare.
Sin 65-årsdag firar Lars-Erik tillsammans med familjen på hemlig ort. Känslorna för den är blandade, precis som inför pensionen. Lite vemod varvas med saknaden av arbetskamraterna, men Lars-Erik är tacksam för att han är frisk och ser nu fram emot ett par händelserika år tillsammans med hustrun Lisbeth.
– Jag hoppas såklart att jag får fortsätta vara frisk och kry. Jag har sett hur människor i min ålder påverkas av åldern. För ett par veckor sedan var det en badmintonbekant som drabbades av en hjärtinfarkt.
Fysisk aktivitet är därför viktigt för Lars-Erik. Under åren har han samlat på sig en imponerande meritlista i form av bland annat sju Vasalopp, två Polis-VM och en skånsk klassiker.
– Den skånska klassikern var lite speciell. Ett av momenten var nämligen att man skulle simma mellan Helsingborg och Helsingör, men det var så svårt att det bara är fjorton eller sexton personer som någonsin har klarat det. Därför la de ner den. En gång antydde en kollega att "nu behöver du inte ta färjan mer".
Efter en knäskada för tio år sedan har Lars-Erik fått lägga skidorna på hyllan. Istället blir det badminton, PRO-pingis och lite styrketräning på gym.
Han är också medlem i motorcykelklubben Larssons pack.
– Vi är sex äldre gentlemän som åker runt på våra motorcyklar, ofta blir det turer till Tyskland. Kravet på att få vara med är att man kör BMW.
Sin första motorcykel köpte Lars-Erik 1985. Nu står den, tillsammans med ett nyförvärv, i garaget och väntar på mildare väder.
Något Lars-Erik ägnar sig åt året runt är simning. Varje lördag träffas Vågens morgonbadarklubb där simning och vägning står på programmet.
– Varje år har klubben årsmöte på färjan mellan Trelleborg och Sassnitz. Den som har gått upp mest i vikt under året får då ett straff: att under hela båtresan ha på sig en medalj med texten Årets Fläskfia. Lyckligtvis har jag klarat mig från det än så länge.
Lars-Erik skrattar och tar en tugga av Lisbeths nybakade sockerkaka.
– En liten bit sockerkaka måste man kunna unna sig.
Från husets fönster skymtar man ett stort uterum. Det har Lars-Erik byggt själv.
– Det är en stor trädgård. Förhoppningsvis har jag tid att pyssla mer med den när jag går i pension. Men det blir inte några nya projekt, det har jag inte tid med. Sen funderar jag och Lisbeth på att åka till Sydafrika.
På datorskärmen lider bildspelet mot sitt slut. Sist ut är en tecknad svart motorcykel mot beige bakgrund.
Under den står det: livet rullar vidare mot nya mål.
