Kristus under buskarna

Vi var präster och diakoner samlade i Falsterbo för att samtala om en bok av Martin Luther. Jag själv, min skrivandes kollega i denna spalt, Ola och flera andra lät tankar och funderingar flyga i luften och biskop Antje fångade snyggt upp dem, vände och vred lite på dem och slängde ut dem igen. Det var med andra ord ett bra och spännande samtal. Men det var ändå inte det här som jag bar med mig när jag gick därifrån, utan några ord av Tjappe, diakon i Trelleborg:

– Vi vet under vilka buskar vi hittar dem.

Plötsligt var jag på en och många platser och tider samtidigt.

Jag var tillbaka i tiden mer än tjugo år sedan. Gunilla och jag går försiktigt i natten genom Calcuttas gator. Vi är inte försiktiga för att stadens känns hotfull, nej vi är försiktiga för att inte trampa på någon. Där i Calcuttas natt, på den slitna asfalten bor de. Hundratals, ja tusentals av familjer som inte har något hem, eller rättare sagt, deras hem är några meter på en trottoar, i bästa fall med en wellpappskiva under sig.

På något märkligt vis var jag samtidigt där i Falsterbo i en annan stad nu för bara några månader sedan. Jag steg ut ur den lilla oas som är vårt hotell, True Home (Verkligt hem), i Manilas gytter. True Home är en gammal kolonialvilla, med en lummig trädgård, antika möbler, en mysig pool och en underbart avkopplande atmosfär. Men där är också en mur runt omkring, och i muren är där en grind och utanför grinden tar True Home verkligen slut. Utanför har det alltid varit slitet, men i år var det så mycket värre. Det såg ut ungefär som Calcutta, då för tjugo år sedan. Familjerna låg rad på rad där på vägen. Några var små, små spädbarn. Deras första upplevelser av livet är den skitiga asfalten och den tunga dieselröken.

Men jag var också i en tid och på plats jag aldrig besökt. Jag var i 30-talets New York. I Dorothy Days Houses of Hospitalitys (Gästfrihetens hus). Hon var en radikal anarkist som blev troende katolik, men behöll sin radikalitet. Till Houses of Hospitalitys kom fattiga uthungrade och fick bröd, soppa och kaffe, de som var hemlösa fick en säng att bo i. Dorothy var hängiven i sin tro, radikal i sitt levnadssätt och hade ett enormt mod. På grund av sin pacifistiska hållning och sitt engagemang mot USA:s olika krig satt hon flera gånger anhållen. När hon talade om arbetet på Houses of Hospitalitys sa hon: "Vi föder de hungriga, ja, vi försöker ge husrum åt de hemlösa och ge dem kläder, om vi har några, men det finns en stark tro i allt vi gör; vi ber". Hon menade att livet i Houses of Hospitalitys var bön. Att dela sitt bröd med sin nästa, med den behövande, med den fattige, var nattvarden.

– Vi vet under vilka buskar vi hittar dem. Det var med bullarna som blivit över från visitationsmötet i Trelleborg som Tjappe och hennes arbetskamrater gick till buskarna. De gick från mässan i S:t Nicolai kyrkan och mötte Kristus under buskarna.

Herre, hjälp mig att se dig i alla dessa gatans folk, hjälp mig att tjäna dig i alla dessa gatans folk! Amen!