Annons
Nyheter

Kämpa inte emot våren

Hejdar mig i dörröppningen och släpper ut katten med Alexi Murdochs skiva Time Without Consequence i bakgrunden.
Nyheter • Publicerad 10 april 2010

Tankarna får fart av den där speciella känslan som våren ger. Något hoppfullt men också rastlöst vilar i kroppen. Perioden på några år då våren gjorde ont på hela det där Karin Boye-ångest sättet, finns fortfarande färskt i luften. Hur morgonljuset bara påminde om saker jag inte ville tänka på, men att det ändå var lättare att hålla rädslan nära än att släppa den ur sikte. Så känns det inte nu, nu välkomnar jag våren. Och inte bara för att snön legat extra tung i vinter.

Jag kommer inte ihåg exakt när det vände. Var det för två år sedan på kursen i Ayurvedayoga som jag bestämde mig för att öppna mig för vårens goda energier i stället för att kämpa emot dem? Eller kanske vände det när jag bestämde mig för att prova på att tro på Jesus?

Annons

Att tillhöra Svenska kyrkan har alltid varit en självklarhet, men religionen var aldrig något jag egentligen utforskade. För mig räckte det att andra människor var troende eller hängav sig åt Gud. Min tro låg i litteraturhistorien. Jag hittade mina svar i hur människor genom åren har sett på och skrivet om livet. Men alldeles för ofta för att kunna ignoreras fanns tanken på Gud närvarande i alla stora verk jag läste.

Närvaron av den religiösa tron kunde göra mig både nyfiken och irriterad. Jag blev irriterad för att jag tyckte den gjorde att människor lade ansvaret för sin lycka på Gud istället för att själv göra något åt saken. Nyfikenheten låg i att få uppleva den villkorslösa trösten som jag anade. Att dela något med så många andra. Jag lät nyfikenheten få utrymme men uppenbarelsen jag väntade kom inte.

Förrän jag läste en intervju med musikern David Berman om hur han hade fattat ett medvetet beslut att låtsas tro på Gud. Han låtsades fortfarande men allt mindre för varje dag. Hans familj var judar och för honom handlar judendomen om att agera och att låta vardagliga saker helga ditt liv. Det behöver inte vara större än att går ut med hunden eller dricka ett glas vatten.

Jag kommer nog aldrig kunna hänge mig i tron. Aldrig finna villkorslös tröst. Men något har hjälpt mig finna ro i våren. Och trots att tanken på att Gud skulle ha skapat mig känns främmande så välkomnar jag att låta mig ledas av Jesus de dagar jag behöver det.

Morgonljuset i dörröppningen. Spår elva på skivan, Orange sky. Det finns en passage där som lyder fritt översatt: det är en lång väg vi vandrat, min bror vid min sida, i din kärlek finns min räddning.

Nilla Andersson
Karolina Larsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons