"Jag vill ha möjligheten att vara med och påverka"

Att Anna ville arbeta med barn och ungdomar visste hon tidigt.

– Jag var aktiv inom IFK friidrott när jag växte upp och var sedan tränare i klubben en period.

Direkt efter barn- och ungdomslinjen läste Anna till förskollärare och fick jobb på Klämmans förskola där hon gjort sin praktik,. Där arbetade hon fram till äldsta dotterns födelse.

– När jag hade varit mammaledig med Erika började jag på en privat förskola i Vellinge. Jag jobbade drygt 20 timmar i veckan och under den tiden skulle jag laga mat till 60 personer en gång i veckan. Dessutom städade vi avdelningen själv. Efter 4,5 år kände jag att jag hade för lite pedagogisk tid med barnen. Jag samlade mod och sa upp mig, utan att ha något nytt jobb men hade turen att få jobb på Lillevångskolan där jag var gympalärare, arbetade på fritids och ett år i sexårsverksamheten.

Det blev tre år i skolans värld innan tillvaron med de yngre barnen lockade henne till Fågelsångens förskola. Där fick Anna även den nyinrättade processledartjänsten.

– Jag var nog egentligen inte färdig på Fågelsången men när jag några år senare fick erbjudandet att vara med och starta upp den ”nya” förskolan Lilleskog kände jag att det var en grej jag inte ville missa eftersom det var något jag drömt om att få vara med om, förklarar Anna.

Ingen ur personalen kände varandra sedan tidigare och Anna kände att hon växte med sin roll som processledare.

– Jag är glad att jag får ha det uppdraget, annars hade det inte gått. Jag vill vara med och påverka och behöver utmaningar, förklarar hon.

Sedan 1,5 år tillbaka arbetar Anna i Skegrie, nu med 3-5-åringar på Ängens förskola.

– Jag är nöjd och glad där jag är. Chefen visar att barnen är viktigast, hon drar sig inte för att själv vara i verksamheten och det uppskattar jag.

Att jobba med de lite äldre barnen passar Anna bäst.

– Varje ålder har sin charm och sina utmaningar. Jag gillar vetgirigheten hos de äldre barnen. Samtidigt har de ett väldigt stort ego, det är jag, jag, jag och det kan ju göra en gråhårig ibland, erkänner Anna med ett skratt men konstaterar att hon får mångdubbelt tillbaka.

– Det är det som gör dagen. Att bara få vara med barnen är skoj, det ger hur mycket som helst.

Arbetssituationen i förskolan har blivit tuffare med en stramare budget.

– Det är lite hur man väljer att tolka och känna. Det går upp och ner och är väldigt beroende av hur barngruppen ser ut. Ibland får man sänka kraven, det är lätt att man är ambitiös och vill mycket. Samtidigt känner jag att jag genom åren fått en ryggsäck där jag har grejer som jag kan plocka fram. Man får anpassa sig efter det som är. Gilla läget eller göra något annat. Därmed inte sagt att jag tycker det är ok som det är nu.

Anna skulle gärna lära sig mer om ledarskap och hoppas på att få kunna gå en sådan utbildning, i kommunal regi eller på egen hand.

– Jag vill få mer på benen. Kanske blir jag förskolechef på sikt och tar ännu mer ansvar?

Skulle det däremot komma en dag då Anna känner att hon ägnar sig åt ren barnpassning kommer hon att hoppa av jobbet som förskollärare.

– För mig är det viktigt att trivas, det ska vara roligt att gå till jobb, säger Anna med eftertryck.

Hon har en B-plan.

– Jag har gått en enkel kurs i massage och en kurs i mikromassage. Det är en behandling man ger under fötterna. I sommar ska jag gå del två i mikromassage. Än så länge masserar jag nära och kära. Jag har en bänk i källaren och det är mest för att det är skoj, men det är spännande att se vilken respons de visar när de blir av med smärta efter 20 minuters behandling.

Familjen Olsson är inbitna husvagnsägare och säsongen varar från påsk till allhelgonahelgen.

– Det är sådan avkoppling, säger Anna lyriskt.

– Man åker ut, får grejerna på plats och sen bara är man. Vi brukar alltid vara vid en insjö där vi kan fiska. Att sitta ute i skog och natur slår det mesta. Vi brukar hyra en stuga till nyår tillsammans med våra grannar och firar i all enkelhet, det är underbart!

Utlandsresor lockar också. Gärna till sol och värme. I år väntar två veckor i Florida.

– Hela familjen är sportintresserad och vi tittar gärna på tv, men åker även gärna både långt och kort för att se idrott. Vi är allätare. Det är en enorm upplevelse att ”vara på plats”, säger Anna.

Den aktiva tiden inom IFK friidrott är historia. I 15-16-årsåldern låg Anna bland topp åtta på 800 meter.

– Jag känner fortfarande hur mycket bättre jag mår när jag rör mig och försöker cykla till jobbet i Skegrie. Ibland tränar jag boxning som jag tycker är jättekul. Dessutom försöker jag jogga någon gång i veckan men jag har inte kommit till punkten att det sker automatiskt utan hittar ständigt ursäkter.

En stund i bastun eller i familjens utespa fungerar som morot.

– Efter en joggingrunda är det så skönt att få sjunka ner i det 37-gradiga vattnet och titta på stjärnorna eller lägga sig på rygg i bastun och läsa tidningen.

Vännerna från friidrotten finns kvar och de är åtta tjejer som träffas regelbundet, ibland med respektive. Utan dem är det tveksamt om det blivit någon fest i samband med födelsedagen.

– De frågade hur jag skulle göra. Eftersom jag älskar att ha folk hemma gick jag och smakade på idén med öppet hus. När jag insåg att jag fyller år en lördag fanns det ingen tvekan. Nu blir det gulaschsoppa och semlor i vårt stora uterum.