Jag ska bara...
Jag vet inte hur många gånger jag och maken fått den frågan sedan våra äldsta söner valde Kunskapsskolan framför den kommunala.
Snart har vi avverkat det första läsåret och kan konstatera att visst funkar det. Men som med allting annat finns det små och stora utmaningar.
Den största utmaningen är utan tvekan att lotsa barnen till insikten att frihet betyder ansvar. För somliga är vägen dit längre och krokigare än för andra.
På vår skola finns inga läxor, bara mål som barnen själv varit med och satt. Hur man kommer dit måste var och en själv komma underfund med. Maken och jag kan tjata oss hesa om vikten att planera och jobba undan för att kunna njuta av sin fritid.
"Jag gör det sen" har blivit ett mantra för sönerna.
Tyvärr krockar sen ofta med sent vilket innebär att orken inte är på topp och skolarbetet tar längre tid än vad det hade gjort om ansvaret fått komma före friheten.
Alfons Åberg må framstå som charmig när han säger "Jag ska bara…", men att tjata på skoltrötta tonåringar saknar helt och hållet charm.
Utmaningen att få sönerna att nå insikt sätter vår kreativitet på prov. Vi har använt citroner för att visualisera fritid och skolarbete och försöka locka fram så många fritidscitroner så möjligt genom att motivera till arbete i stället för umgänge på skoltid. Tyvärr är den gula högen stundtals lika blek som solen en novemberkväll.
Nu gäller mantrat "Jag gör det sen" inte bara skolarbetet utan i princip ALLA måsten. Plocka in disk i maskinen, lägga tvätten i tvättkorgen eller plocka undan på rummet.
Härom dagen hörde jag en barnpsykolog på radion som sa att barns hjärnor inte har ett utvecklat ordningssinne förrän de är några år över 20… Suck!
Förklara då hur lillebror kan ha sådan ordning omkring sig och alltid lyckas ta tag i sina läxor i god tid? Han är ju inget underbarn.
Maken och jag fortsätter att tjata och försöka lotsa. Hävda att nu är det också sen och ett ypperligt tillfälle att ta tag i skolarbetet så att man kan njuta av fritiden utan att känna stress över allt som ska göras – sen!
Då och då glimrar det till och vi känner att det finns små ögonblick av insikt hos sönerna. Ge oss ett år till och de kommer att vara riktiga planeringsfascister. Det kommer de att ha nytta av när de börjar på gymnasiet och högskolan! Och vi långt tidigare – för vilken förälder orkar tjata tills barnen är över 20?
