Jag är bara ett substitut
Det var en unge som skulle passas hela tiden - matas, vaggas, tröstas, torkas, bytas, badas, matas, vaggas, tröstas, torkas, badas… Sedan skulle jag gå och hålla den lille i fingrarna när han reste sig för att vandra ut i världen. I veckor gick jag fram och tillbaka över sommarstaden Borgholms gator, böjd över den lille gåtränande krabaten.
Mest jobbigt, tyckte jag - dum som jag var.
Andra gången iklädd rollen som hemmapappa var jag livrädd för att den då fem-månaders-bebisen inte skulle klara sig utan mammas tutte. Jag var beredd på att sätta mig i bilen och köra de 45 minuterna till hustruns jobb för att tanka upp den lille.
Fast jag fixade det också - trots att grabben vägrade välling. Låt vara att både hustrun och den lille tyckte det var befriande när den första arbetsdagen var över.
Med nummer tre är det mesta lugnare. Jag är härdad. När jag kan koppla bort ett gäng grabbar som leker Star Wars - jagandes varandra med tomma plastflaskor - och fortsätta läsa min tidning, då inser jag att jag nått riktigt avslappnad pappastatus.
Nu har jag en bebis som är sååå söt, som kippar efter maten likt en fågelunge, som fyrar av leende efter leende, som blir arg för att det går bakåt när hon försöker ta sig framåt, som skrattar hjärtligt åt mina fjanterier, som blir tyst och bajsar, som kravlar runt på skötbordet med urkrafter, som somnar på armen, som tar mig med ut på nyttiga långrundor med vagnen - livet kan inte bli lättare och ljuvligare.
Och tänk - den store går i skolan och fyraåringen får till och med gå på dagis några timmar på dagen. Det är en nästan löjlig lyx att få leva så ett tag.
Jag frestas att gå så långt och säga att jag mognat och förstått vad livet går ut på. Insikten om att detta med all sannolikhet är min sista bebis, och att hon snart vuxit ur sina blöjor gör att jag är tacksam över de månader jag får med henne. De pappor som inte kräver att få vara hemma med de små framstår, ursäkta mig, som idioter.
Men ändå. Det slår mig att jag inte kan bli någonting annat än en ett halvtaskigt substitut. För handen på hjärtat: om sjumånaders bebisen får välja så väljer hon….just det. Ni vet - mamma.
Att konkurrera på den nivån går inte. Petter Birgersson
