Idrottsintresset väcktes vid Albäck

Naturintresset väcktes när Lasse växte upp på Kolholmarna ute vid Albäck.

– Vi var jämt ute. Morsan hackade betor och per automatik fick vi hjälpa till ute i markerna. Det skapade ett otroligt naturintresse hos mig.

Nöjt konstaterar Lasse att barnbarnen ärvt morfars förkärlek för att vistas ute i skog och mark och berättar med inlevelse om en strandpromenad med ena dotterdottern.

– Hon fyllde hela ryggsäcken med snäckor och stenar.

Det var också ute vid Albäck som idrottsintresset väcktes när Lasse började kicka boll i Stavstens IF.

– Sen spelade jag lite i IFK:s pojklag innan jag började med friidrott. Jag klarade 1,60 i höjd innan en hälskada tvingade mig att sluta.

Lasse berättar att han sedan började med bågskytte eftersom han fick jobb på Gummit där det fanns ett gäng som ägnade sig åt sporten.

– Jag var ganska bra. Tog en DM-medalj.

Men det är framför allt genom ishockeyn som Lasse gjort sig känd i stan. Hans första engagemang var i Gummits Korphockeyförening.

– Eftersom det inte fanns någon ishall här på den tiden fick vi åka långt för att träna, men det gick ju bra att åka ute på vintrarna.

Efter det återvände Lasse till fotbollen. Denna gång i Skansen som då i huvudsak tränade vid Tivolihusen.

– Det var en rolig tid. Då handlade inte fotbollen om pengar utan just om att ha skoj. Efter träningen åkte vi till Albäckstugan och snackade och det var minst lika viktigt som träningen.

Hösten 1973 lades så grunden för något som har kommit att prägla hela Lasses liv och tillvaro.

– Jag var med och startade Trelleborgs ishockeyförening. Vi hade fantastiskt roligt när vi satte igång. Under elva år var jag anställd som kanslichef, men det var jobb alla veckans dagar så till sist sa hjärtat ifrån. Nu sitter jag bara med i Skånes ishockeyförbunds tävlingskommitté som lägger upp scheman för alla serier som ska spelas. Då går det inte att vara inblandad i en klubb samtidigt.

Genom åren har Lasse varit tränare i både fotboll och hockey och instruktör i bågskytte. Dessutom har han haft en mängd olika uppdrag inom olika föreningsstyrelser.

– Förr var det så att de som varit aktiva fortsatte som ledare och tog med sig sitt kunnande. I dag tar man folk från näringslivet och sätter i styrelser för att de har pengar, men de kan inget om idrott.

Redan som 14-åring började Lasse jobba. Efter att i första kullen ha gått ut åttonde klass på nybyggda Liljeborgsskolan blev han blomsterbud för att få köra moped.

– Jag fick vänta ett halvår eftersom jag inte fyllt 15 men det var ett bra jobb eftersom jag träffade mycket folk och det gjorde det lätt att få andra jobb.

Efter det jobbade Lasse på Shell, delade ut tidningar, var på Bryggeriet, tågfärjan Starke och G-man, numera Flintgroup.

– Jag har hoppat runt mycket för att jag är en sådan som vill prova på mycket. Ett tag hade jag två jobb samtidigt. Dels som fönsterputsare och dels som ersättare för drängen på Maglarpsgården.

Lasses far jobbade på Gummit och präntade in i sin son att där skulle han aldrig börja.

– Men när jag insåg att mina kompisar som jobbade där tjänade mer än jag så gick jag till Hadar Hallström.

I 22,5 år jobbade Lasse på Gummit, men slutade när IFK öppnade sportaffär och erbjöd honom att driva den.

– I samma veva drog Gummit ner på folk, därför vågade jag ta chansen, men det blev för mycket jobb så efter 18 månader hoppade jag av och började läsa ekonomi istället, men eftersom det bara var på halvtid kände jag att jag hade tid över.

När Lasse såg att sjukhuset behövde personal fick han en ingivelse att söka dit.

– Min hustru jobbade inom vården och sa att jag aldrig skulle klara det, att jag var för äckelmagad, men det sporrade mig bara ännu mer. Dessutom hade jag varit sjukvårdare inom det militära.

Lasse arbetade inom långvården och beskriver det som en helt otrolig erfarenhet.

– Det var så otroligt positivt att se hur personalen slet.

Efter skolan arbetade Lasse under några år som arbetsledare på Prestando innan jobbet som kanslichef för hockeyföreningen tog vid. När det blev för mycket blev han arbetsledare på Plåtmekano.

– När jag fyllde 65 år fick jag frågan om jag ville fortsätta till 67. Då tittade jag tillbaka och insåg att jag jobbat i 51 i år. Det räcker.

Men det var med viss oro Lasse gick i pension. Vad skulle han hitta på med all tid?

– Jag har ju mitt engagemang i Skånes ishockeyförbund. Och så fiskar jag. Jag var med och startade upp Trelleborgs sportfiskeklubb och Flugfiskarna i Trelleborg. Att dra upp fisk är en sak men för mig är det väsentliga att få komma ut i markerna.

Umgänget med de sju barnbarnen är också viktigt.

– Att kunna hjälpa dem är ett plus. Alla har samma intressen som jag – naturen och fotboll.

Under påsken kommer fotbollen att stå i centrum för Lasse när han tillsammans med svärsonen Anders åker till Liverpool.

– Jag har varit i Barcelona och tittat på fotboll, men aldrig Liverpool. Det fina är att förutom fotbollen så finns där ett Beatlesmuseum. Att komma dit är något jag alltid önskat, men det har aldrig blivit av.