Annons
Nyheter

Gunillas kinatöser

Nyheter • Publicerad 21 september 2007
Mamma Gunilla och hennes töser Maja och Ebba. Bild:Tomas Nyberg
Mamma Gunilla och hennes töser Maja och Ebba. Bild:Tomas NybergFoto: 

– Sedan jag blev vuxen har jag alltid känt att det var naturligt att jag skulle ha barn, berättar Gunilla, det har bara inte fallit sig så att det blivit något när jag varit sambo.

Det närmaste adoption hon själv kommit tidigare i livet var en barndomskompis lillebror.

Annons

– Jag beställde all information jag kunde få från olika adoptionsorganisationer och lusläste allt, minns Gunilla med ett skratt.

Det var i januari 1998 som hon fattade det definitiva beslutet och i mars kontaktade hon socialtjänsten för att få gjort en hemutredning.

– Men då stod jag redan på kö, konstaterar Gunilla efter att ha funderat en stund.

– Det känns som en evighet sedan, tillägger hon samtidigt som äldsta dottern Maja kommer studsande ner för trappan.

– Mamma, kan du hjälpa mig att knäppa klänningen, undrar hon och det långa svarta håret faller ner över hennes ansikte när hon böjer sig framåt så att Gunilla ska komma åt knapparna bättre.

Hembesök

När det blev dags för hembesök kom två personer för att intervjua Gunilla.

– De frågade mig fem, sex gånger om jag var riktig säker på att jag kunde och ville. Det var jag!

Den sociala utredningen tog fyra månader och precis innan jul fick Gunilla beskedet att de godkänt henne som adoptivförälder.

– Det kändes som en lång process, men sedan gick det undan, minns Gunilla som fick ta itu med att samla in alla de papper som krävdes för ansökan till Kina.

Annons

Eftersom Gunilla adopterat ensam kunde hon då välja mellan Kina och Vietnam, att hon valde Kina berodde främst på att det gick fortare.

– I början av mars 1999 skickade jag min ansökan och i början av oktober fick jag det efterlängtade telefonsamtalet, fortsätter Gunilla sin berättelse.

Då var Maja ett halvår, men det skulle dröja ytterligare två månader innan mor och dotter fick träffas för första gången.

– Jag hade ingen dator då så min syrra Ninni hjälpte mig att söka information på internet, dessutom fick jag mycket stöd, hjälp och information från adoptionsorganisationen, berättar Gunilla.

Storasyster Ninni var också den som följde med till Kina för att hämta Maja.

– Från Kina kräver man att adoptivföräldrarna först vistas i landet som turister i några dagar så vi fick börja med att åka till Kinesiska muren. Sedan bar det iväg ner till provinsen där hon är född! Det var overkligt, då hade jag vetat att hon fanns och att hon var min i sex– sju veckor.

Gunilla säger att hon har svårt för att hålla isär vad som är hennes egna minnen och vad som är bilder från den videofilm Ninni gjorde.

– Det var jätteskönt att ha med en människa med erfarenhet av egna små barn, någon som jag kunde be om hjälp utan att bry mig. Ninni gick upp och gjorde välling till Maja på nätterna samtidigt som jag kunde ägna mig fullt ut åt att trösta henne.

Med ett skratt berättar Gunilla att hon faktiskt har papper där både Ninnis familj och morfar Ingemar lovar att finna där.

– Eftersom jag adopterade ensam måste jag i min ansökan redovisa att jag har ett nätverk som ställer upp om det skelle hända mig något, framför allt ställer de krav på att det ska finnas män i min omgivning för att det inte ska bli för enkelriktat för barnen. Men min familj hade ju funnits där för mig oavsett.

Annons

Efter två veckor var Gunilla och Maja äntligen hemma.

– Jag minns inte så mycket från den första tiden, säger Gunilla. Med ett nyfött barn har man inte alla sinnen i behåll… Men väl hemma i Trelleborg försökte vi hitta varandra och det gick rätt så lätt, det har det gjort med bägge mina barn.

– Jag är trollkvinnan, hojtar Maja, sveper in i rummet och avbryter sin mamma.

– Jag vill också ha mitt paraply, vrålar lilla Ebba.

– Det heter parasoll, rättar Maja henne och hjälper sin syster.

Flickorna virvlar runt i rummet. Maja graciöst och fokuserat, Ebba som om hon hade loppor i brallorna.

Tanken på ett barn till kom inte förrän Maja var fyra år.

– Fast att jag visste att reglerna ändrats och att köerna hade blivit längre fanns det inte en tanke hos mig på att jag borde ställa mig i kö om jag skulle ha ett barn till, säger Gunilla.

– Men sedan kände jag att det kunde vara mysigt med ett syskon. Dessutom tänker jag att ett barn med två föräldrar har en kvar om den ena försvinner. Nu har Maja och Ebba varandra och kan ha glädje av varandra både som barn och vuxna, det finns massor av tankar bakom mitt beslut.

Samma procedur

Annons

Ebbas adoption föregicks av samma procedur som Majas. Utredning, papper och väntan.

– Jag minns att jag ringde till Maja på dagis och berättade att vi fått Ebba och hon svarade "mamma jag blir så glad så jag gråter", fortsätter Gunilla.

Ebba hade precis fyllt ett år när Gunilla, Maja och Ninni åkte till Kina för att hämta henne.

– Maja var väldigt upprymd, minns Gunilla och tillägger;

– Med kinesiska mått kommer Ebba från Majas grannby, det är "bara" 80 mil emellan.

Guiden frågade de blivande föräldrarna om de visste att flickorna från just denna provinsen kallades för spicygirls?

– Det gjorde vi inte, skrattar Gunilla och nickar mot Ebba som krupit upp i soffan. Hon är en spicygirl!

Ebba plirar med ögonen och visar stolt upp en plastkatt, hänger den på stortån och vippar lite lätt. Så skrattar hon, tar katten i handen och skuttar bort och sätter sig på en stol där Maja erbjudit frisörtjänster.

– Vill du ha en tuppakam? frågar hon sin syster.

Livet som ensamstående mamma med Maja blev ungefär som Gunilla tänkt. Maja var lugn, glad och lätt att prata tillrätta. Allt flöt på.

Annons

– Det gick bra med två barn också, men den första tiden var tuffare än jag trodde, erkänner Gunilla. Det berodde på att Ebba har ett annat humör, men när vi väl hittat våra platser i familjen blev allt som jag trodde att det skulle vara.

Reaktionerna från omgivningen har bara varit positiva.

– Jag började med att presentera mina planer i familjen, berättar Gunilla som framför allt mötts av frågan;

"Får man verkligen lov att adoptera ensam?"

Även barnen har mötts av positiva reaktioner.

– Maja har aldrig haft några problem socialt för att hon lever med en mamma, säger Gunilla.

För alla tre kommer Kina alltid att vara ett viktigt land i livet och Gunilla har varit mån om att tidigt berätta för flickorna var de kommer ifrån.

Byta erfarenheter

– Jag vill ge dem en medveten koppling till sitt födelseland, Maja är väldigt stolt över sitt ursprung, för Ebba har det varit mer naturligt eftersom vi har fler barn med kinesiskt ursprung omkring oss, bland annat har vi startat ett nätverk för andra om adopterat ensam.

– Nästan alla adoptivföräldrar är lite äldre och våra jämnåriga kompisar är igenom barnstadiet. Samtidigt är det värdefullt att byta erfarenheter med andra i samma situation. Inom nätverket har vi nytta av varandra och jätteroligt tillsammans, dessutom får barnen träffa jämnåriga.

Annons

Att livet skulle vara mer komplicerat för den som adopterat själv tror inte Gunilla.

– Livet blir mer komplicerat och annorlunda för alla som får barn, säger hon.

Berätta allt

Inför Majas adoption fick Gunilla tipset att berätta allt för barnet och att göra det redan innan hon var stor nog att förstå.

– Jag började berätta Majasagan för henne när hon var åtta månader och sedan har det blivit en Ebbasaga också.

Gunilla planerar att åka tillbaka till Kina med flickorna innan Maja blivit för stor. Några planer på fler barn finns däremot inte.

– Jag är fullt nöjd med min lilla familj, säger Gunilla med ett leende.

Text: Nilla Andersson

Bild: Tomas Nyberg

Fotnot: Kina tillåter inte längre ensamstående att adoptera. Däremot tillåter Vietnam och Etiopien ensamadoption.

När Gunilla Lövdingers samboförhållande tog slut och det inte fallit sig så att det blivit några barn bestämde hon sig för att ta saken i egna händer.
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons