Genialiskt spelschema
– Genialiskt, tycker vuxna som ser vårt spelschema.
Med tre söner, en x-box, en x-box 360 och en pc insåg hela familjen att det måste finnas någon form av överenskommelse om det skulle bli tid över till spelande – och inte bara konflikter. Alltså är det hela framförhandlat under demokratiska former.
Grunden är enkel. Man spelar före frukost på helgen, efter middag alla dagar – och aldrig mer än en timme. Om alla är överens kan man byta "maskin".
Eftersom veckan har sju dagar och det inte går att dela på ett rättvist och jämnt sätt har vi något så kontroversiellt som en spelfri dag en gång i veckan. Eftersom alla vet förutsättningarna ställs inte ens frågan "Får vi spela?" om det är onsdag.
Det hela har fungerat fantastiskt bra. I julas, när Guitar Hero nådde även vårt hem, lyckades vår trio helt på egen hand komma överens och turades om att spela var tredje låt, helt utan konflikter.
Men vid ett tillfälle, när "maskinerna" inte stängdes av efter spelad timme och alla regler som finns skulle testas och tänjas på, dristade jag och maken oss till att införa en helt spelfri vecka! Stackars våra barn – vad skulle de nu ta sig till?
Första dagen blev det en del gnäll – "Vi har inget att göra…" "Vad ska vi hitta på?".
Andra dagen började de så smått titta på det lilla biljardbordet som kusinerna låtit dem överta.
"Gjorde ni sånt här när ni var små?" undrade våra förvånade söner som inte vet något om hur det var att vara ung på stenåldern när varken datorer eller x-boxar fanns.
Sällskapsspelen åkte också fram någon kväll. Och så var de ute – en aktivitet som brukar stå högt i kurs all övrig tid när stillasittande spelande ändå inte är tillåten. De cyklar och skejtar. Åker rullor och – om vädret tillåter – badar i poolen. Kreativiteten växte, men så hade de ju också övat en gång i veckan!
För någon vecka sedan fick vi frågan om det var okej att vara ute och cykla efter middagen. Svaret blev givetvis ja och trojkan trampade i väg. Eftersom det var en varm kväll och vi inte skulle göra något dagen efter ringde vi inte hem killarna förrän vid tiotiden.
Väl hemma trillade polletten ner – "Får vi inte spela nu? Det kunde ni ju ha sagt!".
"Skulle inte tro det nej." Sådant får man själv hålla reda på. Är vädret fint och ni vill vara ute skulle vi föräldrar aldrig uppmana er att gå in och sitta och stirra på en skärm i stället!
Så här års händer det också allt oftare att "maskinerna" står oanvända. Jag har nöjt kunnat konstatera att det hänt att de startats, men stängts av innan tiden gått ut.
Nu hävdar en av sönerna att han hört att forskare kommit fram till att barn som har schemalagd speltid blir mycket mer beroende eftersom de känner ett tvång att utnyttja den lilla futtiga tid de får tilldelade. Kanske ligger det något i det.
Frågan är bara hur de ska lösa att alla vill spela Xbox 360? Tiden kommer att gå åt till diskussioner i stället för spel. Ingen kommer att bli bättre på Guitar Hero, men världsmästare i konflikthantering - kanske de alla tre rent utav blir fredsmäklare inom FN i framtiden.
