Från scouting på Gislövs läge till Bryssels korridorer
"Jaha, men när ska du skaffa ett riktigt jobb då? Det frågade min kära bror mig för några år sedan. Sedan dess har jag försökt förklara för familj och vänner vad jag gör, men det har inte alltid varit lätt."
Så inleder Beatrice Bengtsson sin nystartade blogg, där hon skriver om tiden fram till disputationen i september. Hennes avhandling handlar om vilka aktörer inom EU som sätter agendan när det kommer till livsmedelspolitik, och då framförallt GMO (genmodifierade organismer).
Vad är GMO?
– Genteknik handlar om att förändra i arvsanlag och DNA; det är en sorts utveckling av traditionell växtförädling. Till exempel kan det användas inom jordbruket för att ta fram nya grödor som har tålighet mot ogräsmedel och insekter.
Beatrice Bengtsson är framförallt intresserad av aktörerna runt omkring politikerna: biotekniska företag, lantbrukare, foderindustrin, miljöorganisationer och konsumentorganisationer.
Har du upptäckt något oväntat i din forskning?
– Ja, till en början tänkte jag att det var kontroversiellt att stora lobbyorganisationer sitter med i EU:s rådgivningsgrupper, men förvånansvärt nog verkar det ändå mest vara "vanliga" tjänstemän som driver diskussionerna. Rådgivningsgrupperna är mer symbolviktiga än innehållsmässiga, säger hon.
Beatrice Bengtsson berättar att hon inte kommer från en akademikerfamilj. Ingen av hennes föräldrar och syskon hade läst på universitet när hon började sina högre studier. Det tog lång tid för henne att upptäcka den djupa lusten att studera.
Fyra år i Växjö, närmare bestämt.
Efter att hon tagit sin examen i samhällsanalys och välfärdsutveckling, med inriktning mot statsvetenskap, kom hon till Malmö högskola för att skriva sin magisteruppsats. Och kände för första gången att studierna blev mer verklighetsförankrade.
– Jag fick ett sent uppvaknade kan man säga. Mikael Klintman som var min handledare på Malmö Högskola, och som är min handledare nu också, blev en viktig person att inspireras av.
I januari hade hon ett slutseminarium på sin avhandling. Det betyder inte att hon har doktorerat färdigt, utan det brukar ta sex månader till disputation, där man försvarar sin doktorsavhandling inför publik. Slutseminariet och ett mellanseminarium fungerar som kontrollstationer och stöd i forskarens arbete.
– På själva seminariedagen kunde jag knappt äta på grund av nervositet. Att genomföra seminariet utan att trilla av stolen kändes därför som en rimlig ambitionsnivå.
Hur gick det?
– Över förväntan! Jag hade en bra opponent, så det blev en givande dialog, säger Beatrice Bengtsson.
Du skriver på din blogg att den akademiska världen är "maskulin", hur då?
– Det är jämställt på grundutbildningen, också på doktorandnivå, men sedan händer något. På professorsnivå är det bara 18 procent av professorerna som är kvinnor. Mansdominansen märks också i litteraturen och på samtalsklimatet. Män är duktiga på verbala ryggdunkningar och att höja varandra.
Under våren kommer Beatrice Bengtsson mest sitta dold bakom en dataskärm och granska dokument och analysera, varvat med löpturer och cykling för att få energi till forskningen. Och i februari blir det en resa till Bryssel.
– Allt jag studerar finns i Bryssel: de politiska processerna och alla aktörerna. Hittills har jag varit där två gånger: våren 2009 för att intervjua lobbyister och tjänstemän och våren 2010 som observatör på en GMO-workshop. Jag ska dit två veckor för att göra fler intervjuer till avhandlingen, dels med folk från EU-kommissionen och dels med lobbyorganisationer.
