Flytten till Skåne ledde till drömyrket

– Det är ett annorlunda yrke, man måste känna inom sig att det är något man vill. "Kall" kan kännas som ett flummigt ord, samtidigt har jag känt tydligt sedan 1992 att detta är något jag vill göra. Tanken har poppat flera gånger under vägen. Jag har känt att det är något som lockar och kallar.

Helene har hunnit studera en massa genom åren. 1984-1989 utbildade hon sig till ämneslärare i svenska, litteraturhistoria och religion bland annat.

– Jag var engagerad i kyrkliga sammanhang under studenttiden, men kände mig inte riktigt säker på att jag skulle gå den vägen.

Från 1989 och tio år framåt arbetade hon som gymnasielärare i Göteborg. 1999 flyttade familjen till Borås och efter något år som gymnasielärare där började Helene som universitetsadjunkt på högskolan där hon undervisade blivande lärare.

– Redan 1992 blev jag antagen som prästkandidat av Göteborgs stift. Men det är som jag brukar säga, livet kom emellan. Jag fick barn 93, 94 97 och 01. Sista året kan man bara läsa i Uppsala eller Lund och eftersom vi bodde i Göteborg så kände jag att det blev för stora avstånd. Att gå på pastoralinstitutet är intensivt och jag kände att det inte gick ihop med livet. Åren gick.

När Helene fyllt 40 kände hon att det var dags att släppa tanken på prästyrket.

– Men så fick min man, som är läkare, en tjänst på sjukhuset i Lund. Först var jag inte så jättesugen på att flytta till Lund, men jag kände någonstans inom mig att nu kanske jag kan bli klar.

Första tiden i Skåne arbetade Helene som rektor på en skola i Lund men körde ofta förbi pastoralinstitutets lokaler.

– Nu hade jag ju inte längre något att skylla på. I mars 2008 kontaktade jag biskopen och blev antagen. Först fick jag gå lite kurser inom stiftet eftersom det var längesedan jag läst.

Helene gjorde en intensiv spurt med tre månaders praktik under sommaren innan hon på hösten började på pastoralinstitutet.

– Jag ångrar inte en dag. Jag har ungefär 20 år kvar att jobba och det är ju mycket. Emellanåt kan jag känna att det hade varit bättre att vara klar tidigare. Samtidigt finns det så många faser i livet, jag tänker att min fas är lättare än om man har små barn samtidigt med ett arbete som kräver mycket engagemang och flexibla arbetstider. Jag har dessutom med mitt eget liv och mina erfarenheter att stötta mig på.

Helene vill försöka inspirera andra att hitta en tro och dela med sig av sin egen. Hon värdesätter bredden i prästyrket och mötena med människor som är i olika faser i livet.

– Men också bredden av olika människor. Alla kommer ju någon gång i livet till kyrkan.

Sin första tid i yrket, som pastorsadjunkt, var Helene placerad i Löberöd. För drygt sex månader sedan började hon i Källstorp.

– Jag tycket om att jobba på landet och därför sökte jag mig hit. Det blir en större bredd på arbetet när man är på en liten ort. Man får prova på allt. En storstad kan vara givande på sitt sätt men jag tror att det är större risk att man blir nischad där.

Förutom de vanliga arbetsuppgifterna har Helene ansvar för BUS-verksamheten (barn, ungdom och skola) inom Källstoprs församling.

– Här har man lyckats arbeta upp en kontinuitet och skapat en tråd genom barnens liv. Från mamma-barnverksamheten till konfirmationen. Jag tror att det är viktigt att skapa den tråden. Det ger ingenkänning, kontinuitet och samhörighet.

Helene vill utveckla sätt för att integrera de olika verksamheterna med varandra.

– Barn- och ungdomsverksamheten ska inte vara en ö, vi ska skapa möten över generationsgränserna, men det är lite svårare. Men den här församlingen är väldigt livaktig och har många bra möjligheter med engagerade musiker och bra körer bland annat.

Med nio kyrkor i församlingen har det tagit lite tid för Helene att lära sig att hitta runt.

– Nu tycker jag att jag hittar bra, även om det är lite ologiskt att Lilla Isie kyrka ligger i Västra Torp. Jag tycker väldigt mycket om den kyrkan för att den ligger på en kulle. Äspös medeltida kyrka är också fin.

En ny kraft innebär nya visioner. I höst ska församlingen ut på Facebook för att skapa ett ungdomsforum där. Helene vill även utveckla någon form av ungdomsgudstjänster.

– Om det finns en möjlighet skulle jag vilja förena ungdomsgudstjänsterna med musik och möten. Smyge är en ort som växer, jag skulle gärna se en mötesplats för de unga här.