"Familjen måste få sin tid"

– Fotbollen har, parallellt med jobb och familj, präglat mitt liv oerhört mycket, säger Magnus.

Han växte upp i Bara och har fortfarande bra koll på sin moderklubb.

– Jag har även tränarutbildning och har varit assisterande tränare där, så visst vet jag hur det går för dem.

Som högst har han spelat i division 2. När familjen i vintras flyttade till Kurland var Magnus inte redo att snöra av sig skorna.

– Min fru Mari är kompis med Perra Pettersson som är tränare i Skansen så det var givet att jag skulle spela där. Mitt mål var att ta en plats i B-laget men nu spelar jag i A-laget och det känns bra. Under en match satt publiken och ropade "In med Säll". Det var en häftig känsla, då blev jag barn på nytt, berättar Magnus med ett stort leende.

Två dagar i veckan är det träning och på helgen spelar laget match.

– Jag kunde lagt mer tid på fotbollen, men familjen måste få sin tid.

Magnus är trots allt mån om att hålla fast vid sitt intresse.

– Lever man i tvåsamhet tror jag att det är viktigt att man ändå får ha var sin bubbla att gå in i.

Och i hans egen bubbla finns det mycket som lockar.

– Dofterna och känslorna. Sammanhållningen och det sociala, alla de där bitarna. Fotbollen är min fristad, när jag tränar kopplar jag av. Den som inte upplevt småklubbskänslan har missat något. Alla drar sitt strå till stacken och alla bryr sig.

Uppväxten delade Magnus med tvillingsystern Camilla.

– Det var hur bra som helst måste jag säga. Jag hade alltid en lekkamrat och vi har följts åt rätt så länge. Vi har fortfarande bra kontakt och ska faktiskt ha fest ihop nu när vi fyller 40.

Magnus menar att han aldrig funderat så mycket över att han fått dela födelsedagar och övriga dagar med sin syster.

– Det är bara så det är och jag gläds med henne när hon har framgång. Vi följdes åt väldigt nära tills vi började på gymnasiet. Då valde hon humanistisk och jag ekonomisk, fortsätter Magnus.

Hans plan var att utbilda sig till idrottslärare, men trots stipendier för bästa idrottare på Latinskolan i Malmö kom han inte in på utbildningen.

– Jag jobbade tre år på bank, gjorde lumpen i Revinge och blev bäste idrottsman där, sökte på det, men kom fortfarande inte in. Så vad göra? Jag stack till USA, spelade fotboll på universitetet där och utbildade mig till gymnastiklärare.

Tillbaka i Sverige väntade en helt annan tillvaro än den i en svettig gymnastiksal.

– Det var sommarlov så jag började med efterbearbetning på ett tryckeri, halkade in i den branschen, fastnade som säljare och blev kvar i tolv år, berättar Magnus med ett skratt.

Efter fem år som konsultförsäljare på Manpower är han sedan i oktober account manager på teknikföretaget Konica Minolta.

– Det har fallit sig så att de bolag som jag jobbat för har haft bra produkter och starka varumärken, för mig är det viktigt att jag representerar produkter som jag kan stå för. En del av de kunder jag har idag har jag haft sedan jag började sälja.

Med ett skratt konstaterar Magnus att de flesta av hans konkurrenter på marknaden är hälften så gamla som han själv.

– Jag har fått erbjudande om att klättra inom företaget men tackat nej. Jag vill ha den sociala biten, jag trivs ute hos kunderna.

Efter att ha bott i ett radhusområde i Malmö flyttade familjen Säll i vintras till lugnet på Kurland.

– Min fru Mari har bott i Trelleborg och gått i skola här. I början var hon lite motståndare till att flytta hit, men vi älskar båda havet. Jag fiskar och hon badar, det är en bra kombination och vi kikade runt.

Så fort de gick över tröskeln till det gula parhuset kändes det rätt.

– Men hjälp av en av mina bästa kamrater och min svärfar Bosse Hansson har jag lagt den här altanen, säger Magnus och tittar nöjt på den nya uteplatsen.

– Min kamrat är snickare och svärfar byggmästare, jag är bra på att snacka och hjälpa till så det har blivit riktigt bra.

För ett och ett halvt år sedan blev Magnus pappa för andra gången. Det är elva år mellan barnen Lukas och Moa.

– Lukas mamma och jag insåg rätt snart att vi inte skulle fortsätta leva tillsammans men vi har gjort det bästa av situationen. Jag kan åka hem till dem och sätta på kaffe, det är rätt skönt. Mari kom in i Lukas liv när han var två år så hon har alltid funnits i hans liv och det fungerar bra. Vi gifte oss 2006 och började prata om barn. Vi ville båda ha ett gemensamt barn och så kom lilla Moa till världen.

Starten blev dramatisk. Moa föddes för tidigt och hade ett hjärtfel.

– Vi låg på neonatal i åtta veckor och sedan bara väntade vi på att hon skulle gå upp i vikt så att hon kunde opereras. Det var kämpigt de första åtta-tio månaderna, men allt gick fantastiskt bra. Hon är frisk nu och Lukas älskar sin lillasyster, säger Magnus med ett leende.

Han upplever sig själv som en lite annorlunda pappa nu än första gången.

– Jag har ju varit med om de första åren. När Mari var orolig för att Moa grät när vi lämnade henne på dagis så stod jag för tryggheten. Jag vet att det är lugnt. Och blöjgreppet sitter kvar, det försvinner inte så fort. Men lika härligt är det att bli förälder!

Inför flytten till Kurland trodde Magnus att han skulle sakna möjligheten att kunna cykla till Möllan och ta en öl.

– Jag gör faktiskt inte det. Det är mer layed back här och det gillar jag. Man kan åka till Maxi i slöfser och det är ett lugnare tempo. Vi har fått trevliga grannar på köpet, jag tror att vi kommer att trivas fantastiskt bra.

Men första natten i nya huset stördes nattsömnen.

– Både Mari och jag vaknade av tystnaden. Det är charmen här ute kan jag tycka.