Ett ord för flickans lilla…
Första gången Anna Kosztovics funderade på vad flickors könsorgan ska kallas var när hon väntade barn. Om det skulle bli en flicka ville hon ha ett ord klart och inte tveka. Bekanta föreslog snippa.
Det köpte hon.
När hon födde en pojke släppte hon frågeställningen. Ända tills Kaspar som då var två år frågade:
– Mamma var är din snopp?
– Jag har ingen snopp, jag har en snippa.
I dag minns hon inte längre om hon övat framför spegeln för att ta ordet i sin mun eller om det kom spontant. Vad hon däremot vet är att det är svårt att tala om flickors könsorgan. Det har ju gått så många år utan att det hetat något. Den lilla springan har varit en ickekroppsdel. Tabubelagd. Skambelagd.
– Det som inte kan benämnas blir skamligt. Eller så finns det helt enkelt inte. Så är det med allt. Om man inte kan säga att det kliar i snippan så säger man ingenting. För då går det inte att förklara. Det går inte ens att förklara var man slår sig när man ramlar på cykeln.
När hon väl hade börjat ta fram snippan i ljuset bestämde hon sig för att gå vidare. Hon frågade på dagis vad de hade för benämning.
– Det vore ju bra om man sade samma, tyckte Anna Kosztovics.
Fast på dagiset hade man inget ord för flickans könsorgan. Personalen var jämställdhetsmedveten och insåg att det behövdes. Alla andra kroppsdelar heter ju något. Ändå hade de inte tagit tag i det. Ingen visste riktigt varför.
Orättvist
Anna Kosztovics tyckte att det var extremt orättvist att pojkar ska ha ett ord för sitt könsorgan men inte flickor. Tillsammans med RFSU i Malmö (Riksförbundet för sexuell upplysning), där hon då var ordförande, fick Anna Kosztovics pengar från Allmänna arvsfonden för ett projekt där hon besökte förskolor och talade med personal om snippor, snoppar och barns sexualitet. Hon pratade med 400 anställda på 50 av Malmös 200 förskolor.
Att lansera snippa som ord var ett mål, fast egentligen bara ett litet steg på vägen. Genom att sätta ord på könsorganet ville hon få upp ögonen för flickors och barns sexualitet och få förskolepersonalen att diskutera den.
När hon kom ut på dagisen upptäckte hon att många anställda tyckte att sexuella lekar som att leka doktor var okej. Men ingen vågade prata om det med sina arbetskamrater.
– Ingen vågade säga att här får man pilla på sin snippa eller snopp.
Bättre självkänsla
Hennes ambition är att både förskolepersonal och föräldrar bejakar barnens sexualitet för att barnen ska vara rustade för framtiden. Hon vill att dagens barn ska vara bättre upplysta än hon själv var. Att känna sin kropp och veta vad man tycker om ger bättre självförtroende och självkänsla, menar hon.
Hur är du säker på det?
– Jag tror verkligen det. Tänk tvärtom. Tänk en tjej som vuxit upp i ett hem där onani och sexualitet varit tabu och skambelagt. Så blir tjejen femton, skäms för sin sexualitet och vet ingenting om den. Då är hon inte speciellt rustad för framtiden.
Själva ordet snippa möter inte stort motstånd, men hennes tankar kring sexualitet är inte okontroversiella. Inget förlag har till exempel velat ge ut hennes barnbok Snippor och Snoppar som trycktes upp i 270 exemplar i början av året med pengar från en fond inom RFSU. Berättelsen handlar om en förskola där det är helt okej att pilla på sin snopp och där barnen upptäcker att de ser olika ut när de ritar av varandra nakna. Bland annat är en pojke omskuren.
– Sexualitet är ett av människans största intressen, en naturkraft, och så trycker vi ner det. Killar vet mycket mer. Alla pillar på sin snopp och har stånd redan när de är små. Det är tydligt hur motsatsen, alltså med en tjej, är mycket svårare att uppmuntra eller ens acceptera.
I ordlistan
Kan man börja med att säga snippa kommer mycket i kölvattnet, tror hon. Ordet är en bit på väg. När det kom in i svenska akademiens ordlista i fjor firade Anna Kosztovics på RFSU. Fast frågan är om ordet är här för att stanna. Under sexualitetens frigörande årtionde, 1970-talet, var det okej med knullkojor på dagis och det berättades flanosagor om hur barn blir till. Men sedan försvann tankarna.
– Det kan gå lika fort med snippa om vi inte arbetar för att det ska överleva. Det verkar hänga på att någon tar tag i det, säger Anna.
Dessutom behövs ett ord för vad snippan ska kallas när man blir äldre. Pojkarna använder ju ofta bara snopp upp till tonåren. Sedan blir det kuk, enligt Anna Kosztovics. Fitta använder vissa ungdomar. Fast det skulle aldrig funka i förskolan för det är alldeles för starkt värdeladdat, menar hon. Och kissen som använts i vissa generationer gillar hon inte. Inte hennes son heller. När han hörde det första gången frågade han om vederbörande säger bajsen om rumpan också.
– Men vi behöver ett ord för vuxna. Jag hoppas på fitta, ett ord vi kan kämpa för att ta bort allt det negativa kring och i stället ladda med positv kvinnlig sexualitet. Det känns lite barnsligt att prata om en 70-åring med – snippa.
Jessica Ziegerer