Annons
Nyheter

Dyra minnen får inte gå förlorade

I slutet av maj flög jag och min femåriga dotter till London över en långhelg. Det är en variant på en tradition från min egen barndom. När jag var fem år fick jag åka till Paris med pappa. Samma sak gjorde mina bröder.
Nyheter • Publicerad 24 juni 2011

Vi hade det väldigt kul. Vi gick på museum, besökte leksakaffären Hamley´s, åkte tunnelbana och buss. Traskade omkring i Soho och Covent garden.

Innan resan fick jag en del kritik. Folk i min omgivning tyckte att den var onödig. Vad ska hon kunna uppleva i en storstad? Hon kommer inte att komma ihåg någonting. Varför inte vänta några år, eller sticka till Köpenhamn över dagen? Billigare skulle det definitivt bli.

Annons

Detta fick mig att fundera över min helg i Paris med pappa för 31 år sedan. Jag har endast tre minnen från den resan: en väldigt lång rulltrappa som jag i efterhand förstått ledde till konstmuseet Beaubourg, att jag lekte hiss i en garderob på hotellrummet och att jag fick en röd ros av personalen på en restaurang.

Ja, kanske kunde jag lika gärna åkt till Köpenhamn. Billigare hade det definitivt blivit.

Hur ska man tänka här? Är det meningslöst att göra dyra saker med små barn? Det är kanske som att köpa märkeskläder till ett spädbarn som vuxit ur plagget efter två veckor. Ska man istället satsa på stora barns minnen? Min dotter pratar ofta om vår resa. Hon skryter för hela förskolan om att hon cirkulerade ovanför London i en timme i oväder innan vi kunde landa. Hon berättar att på Hamley´s finns det fler barbiedockor än man kan tänka sig. Men om 31 år kanske hon inte minns något mer än att hon satt på övervåningen på en röd buss.

När jag för femton år sedan var en fattig student lärde jag mig hur man lever oberoende av pengar. Man ska helt enkelt inte värdera upplevelser. En kopp kaffe på ett billigt fik kan leda till de trevligaste timmarna på året. En dyr konsertbiljett kan samtidigt leda till de tråkigaste. Tricket är att inte kräva att det som kostar pengar ska ge en bättre upplevelse än det som är gratis. Men samtidigt inte dra sig för att öppna plånboken då och då. Inte för ofta men heller inte för sällan.

Kanske är det samma sak med minnen. Vi vet inte i förväg vilken upplevelse som kommer att forma oss. När jag tänker efter tyckte nog Klara att flygplatsen var roligare än hela London. Rullbanden som man kunde springa på, alla kromade pelare att klättra på, jätteklubbor i taxfree-butiken, ett stort Hello Kitty-huvud fullt av choklad. Jag såg en flygplats, hon ett äventyr. Om några år kanske hon har glömt allting. Tills hon en dag landar på Heathrow och känner en glädje och leklust hon inte kan förklara. Och vill genast ta en röd buss till Hamley´ barbieavdelning.

Nilla Andersson
Sofia Bergström
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons