Nyheter

Djupfrysta spermier ger nytt liv

Storkklinikens mamma, Nina Stork, öppnade sin klinik i Köpenhamn som protest mot förbudet att inseminera kvinnor som inte har någon manlig partner.
Nyheter • Publicerad 4 april 2008
Nerkylda i speciella behållare förvaras spermierna i små provrör. Bild: Mark Hanlon
Nerkylda i speciella behållare förvaras spermierna i små provrör. Bild: Mark HanlonFoto: 

På Storkkliniken förvaras spermierna i flytande kväve, minus 195 grader. En stark kontrast till den ombonade, varma stämningen på kliniken.

I receptionen spelar en Ipod lugn musik. Väggarna pryds av konstverk och på bordet ligger ett par album med hälsningar från mammor till Storkklinikens alla storkbarn.

I gästboken en gripande hälsning från en kvinna som besökt kliniken 13 gånger: "Tack för att ni finns, här blir man alltid så väl mottagen. Men nu hoppas jag att det är min tur och att jag inte kommer igen."

Nina Stork visar oss runt på kliniken. Här finns tre rum som används vid inseminationerna, ett laboratorium där spermierna förvaras i några tankar som liknar förvuxna gasolflaskor samt ett par kontorsrum.

Vi stannar till i laboratoriet.

- Här finns säkert miljarder spermier, säger Nina Stork och öppnar en av tankarna.

Kvävet ryker som het andedräkt och hon fiskar upp några smala provrör. I tankarna förvaras också spermier från tidigare donatorer, en riktig sädesbank.

Även om donatorerna oftast är okända för kvinnorna, kan de som vill få spermier från samma donator om de vill ha fler barn.

Nina Stork startade kliniken 1999. Hon berättar att det var en protest mot en lag som klubbades av Folketinget 1997 och som förbjöd läkare att inseminera ensamstående och lesbiska kvinnor.

Nina Stork, som levde i ett förhållande med en kvinna och ville ha barn, tyckte att lagen var djupt orättvis och diskriminerande.

Nina är barnmorska och insåg att lagen bara förbjöd läkare att inseminera. Som barnmorska kunde hon göra samma sak. Hon utnyttjade ett kryphål i lagen och startade kliniken. - Jag trodde att den snabbt skulle tvingas att stänga. Det blev mycket debatt och teve och tidningar uppmärksammade kliniken. Men det blev ingen förändring av lagen, som jag från början hade trott.

Då låg kliniken i en källare på Islands Brygge i Köpenhamn och var lite av en anarkistisk protest. I fjor flyttade kliniken till betydligt större och mer ståndsmässiga lokaler på Nørre Søgade. Nyligen har Nina Stork också anställt en direktör som har hand om det ekonomiska. Verksamheten har vuxit stadigt.

En seger vann också Nina Stork när politikerna i januari 2007 ändrade lagen så att det åter blev tillåtet för läkare att inseminera andra kvinnor än dem som levde i heterosexuella förhållanden.

Då trodde hon att intresset för Storkkliniken skulle minska. Men så blev det inte. I stället ökade antalet kvinnor som sökte sig hit.

Hon tror att kvinnorna uppskattar stämningen på kliniken och bemötandet som de får här.

- Vi vill att det så litet som möjligt ska påminna om ett sjukhus, säger hon.

Vi sitter i ett av rummen som används för insemination. En orange sänghimmel hänger över den mjuka, vadderade britsen med kuddar och tyger på väggarna. I rummet finns en cd-spelare. När kvinnan har blivit inseminerad får hon ligga kvar en stund. Det ska inte vara någon stress.

Nina Stork har egen erfarenhet av att försöka få barn genom insemination. Men hon tyckte att miljön var alltför klinisk på sjukhus, hon ville att stämningen skulle vara varmare.

Tillsammans med sin partner har hon ett barn, en pojke som är åtta. En väninnas man ställde upp och donerade sin säd och Nina Storks partner födde deras barn.

Annars är donatorerna på kliniken oftast okända. De flesta kvinnor och par vill också ha det så.

Men har inte barnen rätt att få reda på vem som är pappa?

Nina Stork tycker att frågan är fel ställd. En donator kan aldrig bli någon pappa, oavsett om han är anonym eller känd, anser hon. En pappa som tar ansvar eller inte tar ansvar. En donator har inga känslomässiga band med barnet.

- Därför använder vi aldrig ordet pappa eller far här, säger hon.

Hon anser också att det som först och främst avgör hur ett barn får det i livet, är att det är älskat, inte om det har både mamma och pappa.

Kvinnor som vänder sig till Storkkliniken får först komma hit för ett samtal. Då möter de en barnmorska. En viktig fråga är hur kvinnorna ställer sig till att få barn utan att barnet får en vanlig pappa. Nina Stork framhåller att det är viktigt att kvinnorna är bekväma med sitt beslut. I vissa fall blir de avrådda från att skaffa barn just då.

- Vi ber dem att tänka igenom saken, att komma hit om ett par månader igen.

Kliniken besöks också av heterosexuella par. Det händer att någon avslöjar att de inte tänker berätta hur barnet kommit till. Det är en dålig idé, tycker Nina Stork.

- Sanningen kommer alltid fram, säger Nina Stork.

Kliniken köper spermierna från speciella spermiebanker som noga kontrollerat donatorerna. Huvudsakligen kommer spermierna från donatorer i Skandinavien. Den blivande mamman kan i förväg få reda på en donators hårfärg, längd, ögonfärg och yrke. Skulle ett barn från kliniken i framtiden träffa ett annat storkbarn kan de få reda på om de är halvsyskon. Även av den anledningen tycker Nina Stork att det är bra att det finns nätverk och organisationer för kvinnor som fått barn med hjälp från kliniken. Det händer också att kvinnor som tycker att deras barn är lika tar kontakt med kliniken.

- Förutsatt att de skriver hit och båda är med på det berättar vi om barnen är släkt.

I receptionen sitter en ung kvinna och väntar. Kanske är hon här för första gången. Kanske kommer hon att vara med på nästa Storkträff.

Varje år bjuds alla storkbarn och storkföräldrar på en fest. De blir fler och fler. Enligt klinikens hemsida har nu 1 386 önskebarn fötts med hjälp från kliniken, 718 pojkar och 668 flickor.

Och så Slutligen - har Nina Stork hittat på sitt efternamn. Nej, så är det inte. Hon tog sin kärestas familjenamn. Sedan passade det nästan för bra som namn på kliniken, säger storkmammornas mamma.Ulf Mårtensson

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.