"Det är bara att träna och satsa"

– Jag gick i fjärde klass när en representant från Stavsten kom till en idrottslektion och vi fick prova på handboll, berättar Jonna som då var en inbiten fotbollsspelare.

– När de såg mina skott undrade de om jag redan tränade handboll. De såg att jag hade potential.

Jonna tyckte att handboll var jätteroligt från första stund och två-tre år senare släppte hon fotbollen för att satsa helhjärtat på sin nya sport.

– Handboll är mycket snabbare och därför roligare. Det händer hela tiden saker och det gäller att vara med. När man spelar fotboll kan man stå stilla på planen i långa perioder. Spelar man handboll slipper man dessutom stå ute och frysa på vintern, tillägger Jonna med ett skratt.

Hon spelar högernia i HBK:s damlag, ett gäng Jonna varit en del av sedan hon var 14 år.

– I början fick jag bara spela träningsmatcher och vara med på träningarna eftersom man ska vara 15 år för att spela match i serierna. Men det var bara nyttigt, jag var inte redo direkt.

Nu är det handboll som gäller sex dagar i veckan och Jonna kan inte få nog.

– Nej, det är bara jättekul, jag tröttnar aldrig på handbollen och laget. Att få en chans att spela med och möta dem som är äldre ger mig en möjlighet att utvecklas ytterligare.

I laget ingår ett 20-tal tjejer.

– Vi har jätteroligt ihop och umgås även privat. Vi kommer bra överens. Vår målsättning är att ta oss upp i ettan. När jag tar studenten hoppas vi ligga i Elitserien.

Vid två tillfällen har Jonna blivit uttagen till Skånelaget, vilket har inneburit att hon fått möjligheten att spela med andra än HBK:s tjejer.

– Det var min tränare som anmälde mig. Först deltar man i fyra stycken zonläger, där valde tränarna ut de bästa spelarna. Jag har spelat i Sverigecupen. Det var riktigt roligt och ett bra tryck. Senast spelade jag i Juniorelit, det var helt ok men vi åkte ut i kvartsfinalen så vi var väldigt besvikna. Men det känns bra att ha fått vara med eftersom man tvingas skapa kontakt med nya spelare. Jag har fått många nya vänner genom Skånelaget.

Tillfällena då tjejerna ges en möjlighet att spela ihop sig har varit få.

– Det blir tre träningspass och en träningsmatch innan man åker iväg. Det är svårt att få så många talanger att funka ihop på så kort tid.

Hur långt Jonna kommer att nå, menar hon är helt och hållet upp till henne själv.

– Jag bestämmer hur bra jag kan bli och jag ser en framtid i landslaget, det är verkligen det jag vill. Det är bara att träna och satsa och hoppas att jag kan gå så långt.

En hjälp på vägen är de timmar på torsdags- och fredagsmorgnar då Jonna han handboll på sitt skolschema.

– Vi är tio stycken som har individuell träning med Fredrik Sörensen som var HBK:s tränare innan. Den stora skillnaden är att jag kan fokusera på vad jag personligen kan förbättra. Det hinner jag aldrig på en vanlig träning.

Jonna går andra året på barn- och fritidsprogrammet på Söderslättsgymnasiet.

– Jag gillar att jobba med människor och älskar barn så det verkade passa mig. Det är en jättebra utbildning med trevligt folk, bra lärare och bra schema. Jag känner att jag lär mig mycket på lektionerna.

Första året var Jonna ute på en sex veckor lång praktik som också blev lärorik.

– Jag var på Solrosens förskola här i Trelleborg. Det gick så bra att de skrev i mitt omdöme att de ville ha mig som kollega i framtiden. I vår ska vi ut på en sju veckor lång praktik, då ska jag vara med lite äldre barn på Lillevångskolan. Jag tror att det kommer att bli en större utmaning eftersom äldre barn har mer vilja. Det gäller att vara snäll men sträng.

Efter gymnasiet är planen att läsa vidare till förskollärare.

– Och att fortsätta med handbollen så klart!