De röda husen är inte välkomna

En kort paus. Och så var det igång igen. Åh nej, nu sprider sig snart alla dagisbaciller som en löpeld. Hur var det förra vintern? Snöstorm. Kräk i bilen. Öroninflammationer.

Framåt. Och tillbaka. Den ena tanken efter den andra brottas om uppmärksamhet och hjärnhalvorna går på högvarv vissa dagar.

Det är lätt att hamna i grubbleriträsket. I karusellen som aldrig tycks sluta snurra. Jag gör några trevande försök att stoppa mitt rätt så ovälkomna flummeri, men det verkar som jag fastnat i vinkelvolten där jag pendlar mellan det förgångna och framtiden. Flykten från Alcatraz. Eller rättare sagt; flykten från mig själv.

Det är lätt att glömma bort att stanna upp. Reflektera över dagen som vi lyckligtvis vaknat till. Fastna i drömmar och lägga tid på välputsade mänskliga fasader. Från början var vi orörda själar. Där rädslor, ångest och taggiga sköldar inte fanns. Och där flykt och prestationsångest inte existerade. Tusentals mil från bloggeri och bekräftelsebehovets facebookeri - syns jag så finns jag. Här hägrade istället statusen; Jag lever här och nu utan plingande telefoner och kärleksrus från femton olika håll. Avsaknad av jobbjakt, nyinköpta Josef Frank-tapeter, moderiktiga cupcake- och surdegsbak.

Ytlighet, på tok för mycket drömmar, rädslor och bekräftelsebehov lägger sig snabbt som en mörk slöja över oss. Det är nu jag vill vara ensam. Reflektera i tystnad. Jag. Mig. Mitt. Virrvarr, lämna mig ifred. Vem är vi bortom virrvarret och utan vårt arbete? Nakna och utan vackra tyger. Med hjärnor befriade från materiella önskningar och dåliga minnen.

Det är tid för meditation. De röda husen och de vackra patina-antikviteterna är inte välkomna längre. Prestationsångest och duktig-flicka-syndromet försvinner. Undrar-vad-de-ska-tycka-dravlet stängs ute och plötsligt hör jag fågelkvittret från trädgården.

Jag tänker att om jag lever bara för idag är det enklare att hålla farhågor för vad som eventuellt kan hända i morgon på avstånd. Jag minns en text som löd: Besvära inte besvären förrän besvären besvärar dig. Jag koncentrerar mig på dagens aktiviteter och på fågelkvittret och lämnar husdrömmar, tänk-om-tankar och historien för en stund.