Dagens bantningstips: bli pappa!
Vänta! Innan alla ni mammor som förtvivlat försöker återfå det midjemått ni hade innan barnen kom rusar till redaktionen och försöker slå ihjäl mig, så låt mig förklara: bli förälder-metoden fungerar bara på män. Män som dessutom är neurotiska förstagångspappor, ska kanske tilläggas.
När jag blev pappa för snart två år sen gick jag ner sju kilo på tre veckor. Hur? Jag glömde helt enkelt att äta. Eller prioriterade bort det. När sonen kom till världen sjönk mina egna måltider långt ner på prioriteringslistan, hopplöst akterseglade av mycket viktigare saker som att assistera vid amning, jaga runt hela stan efter bröstmjölksersättning eller åka till klädaffären och byta supergulliga babykläder i en för liten storlek till supergulliga babykläder i en något större storlek.
Jag minns hur den kyckling jag hade lagat stod i timmar och blev iskall och seg för att vi helt enkelt inte hann äta den. Och jag minns hur jag kastade på mig jackan strax före midnatt en kväll i oktober för att hinna till gatuköket innan stängning och trycka i mig den dagens första mål.
Så här är det att vara fågel, tänkte jag när jag satt i gatuköket och mumsade hamburgare. Jag mindes hur jag som barn brukade studera talgoxarna i vår holk som utan avbrott flög fram och tillbaka med mat till sina ungar. Timme ut och timme in. Jag minns att jag undrade när de egentligen åt själva. Var det kanske så att de stannade någonstans på vägen och glufsade i sig den allra fetaste masken de kunde hitta, innan de flög vidare och fångade betydligt mindre kryp till sina små? Hur som helst, det var inga tjocka talgoxar, vilket bekräftar min teori om föräldraskap som utmärkt bantningskur.
När jag återgick till jobbet och började äta vanliga luncher igen så märktes det genast på livremmen. Men när jag sedan blev pappaledig så rasade kilona igen. Jag började laga mat till mig och killen med liv och lust, och både han och jag vräkte i oss måltiderna. Till en början. Men när killen av någon anledning plötsligt började rata mina rätter och det enda som han accepterade var korv med mos, eller möjligen fiskpinnar med mos, så tappade jag aptiten. Korv och mos till honom och en macka till mig blev lösningen, med viktras som följd. Sedan blev han dessutom sjuk i långa perioder, vilket gjorde att han knappt åt något alls. Och då kändes det osolidariskt av mig att sitta där och vräka i mig mat.
Så, kära läsare, så smal som jag varit de senaste två åren var det längesen jag var. Men det finns en fälla, även för bli förälder-dieten. Att åka på charterresa med frukost-, lunch-, och middagsbufféer inkluderade i priset. Plötsligt var det bara fritt fram att äta! Och det fanns gott om mat både till honom och mig. Och då kunde man sitta på sin terrass med en öl i handen och riktigt känna hur livremmen spändes ut mer och mer.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett, med irriterande valkar både här och där. Och talgoxarna utanför mitt fönster, som häckat färdigt för den här gången, äter sig feta på bär.