Christer har skapat många vänskaper

– Från början jobbade jag i Göteborgs hamn under 25 år, berättar Christer och dialekten skvallrar direkt om det bohusländska ursprunget.

Han trivdes jättebra, men kärleken fanns i Skåne och det kostade på att pendla varje helg under tio år.

– Parallellt med hamnjobbet hade jag utbildat mig till fritidsledare och jobbat var med och byggde upp en sådan verksamhet i Skepplanda, fortsätter Christer.

När en tjänst dök upp i Trelleborgs hamn sökte Christer den och var ganska säker på att den var hans.

– Men till min förvåning blev det inte så, säger Christer och berättar att han i efterhand fått veta att tjänsten gick till hans nuvarande granne…

Istället fick Christer en tjänst som fritidsledare på Allaktivitetshuset i Arlöv.

– Men det blev faktiskt så mycket jobb att min tjej och jag träffades mindre när vi bodde ihop än vad vi gjort när jag pendlade.

Förhållandet tog slut och det gjorde så småningom anställningen i Arlöv också.

– Då såg jag en annons för singelklubben New Friends och tänkte att detta är ju som gjort för mig. Jag kände ju ingen här nere så jag behövde skaffa ett eget umgänge.

Sagt och gjort. Christer gick med och ett halvår senare satt han i ledningsgruppen, strax därpå var han anställd och verksamheten växte otroligt.

– Jag blev ansvarig för södra Sverige och startade upp klubbar i olika städer. Det tog mycket tid, men det var jätteroligt och positivt. Det var en sådan fröjd när alla kom.

Omständigheter gjorde att verksamheten fick ombildas. Det nya namnet blev Vänskaparna, en klubb som fortlever än idag.

– Jag var med i många tv-program och pratade om singellivet. Att vara ensam är ju inte det samma som att vara ensamstående, fortsätter Christer och förklarade att någon uttalad åldersgrupp vände man sig aldrig till.

– Jag ville ge ensamstående högre livskvalité genom att träffa likasinnade och göra roliga saker. Den som ville gå på den där teaterföreställningen skulle komma iväg för att den hade andra att gå med istället för att det bara skulle rinna ut i sanden.

I samband med en dansträff på Stadt Hamburg i Malmö kom ägaren Dan Walterström fram till Christer och frågade om han jobbat i restaurangbranschen.

– Han sa "Jag vill ha dig i baren", men jag var tveksam, erkänner Christer.

Hur det var så provade han en kväll och sedan blev det så. Åren på Stadt Hamburg beskriver Christer som en fantastisk period. Öppettiderna utökades från två kvällar i veckan till sju, men sedan dalade det igen.

– Jag blev arbetslös och hamnade på en starta-eget-kurs, berättar Christer som hade klart för sig vad han skulle göra.

– Jag hade fått signaler från klubbmedlemmar som sa att det inte var som på min tid. Nu hade jag fått lite distans och kände att det var dags. Jag kunde ju jobbet!

Efter omröstning bland medlemmarna valdes namnet Christers klubb.

– Jag höll på i exakt på dagen tio år, berättar Christer, som arrangerade allt ett 20-tal träffar i månaden och själv försökte vara med på alla.

Än idag, fyra år efter att Christer lagt ner lever många vänskapsgrupper kvar. Några ses en gång i månaden och går en del av Skåneleden, andra äter en god middag. Själv är Christer aktiv i en grupp som spelar golf.

– Jag la ner eftersom jag gått ut och sagt att jag behövde ha hjälp. Jag fick ingen större respons då, men nu klarar de det uppenbarligen själva…

Christer skrattar till.

Själv hamnade han genom en gammal medlem i New Friends inom Kriminalvårdens transporttjänst. Det skulle bli ett tre månadersvikariat, men pågår tretton år senare fortfarande.

– Jag trivs jättebra och har friheten att säga ja eller nej eftersom jag avstått från fast anställning.

Pensionär kommer han inte att bli i egentlig bemärkelse. I dag fyller han 65 och i morgon rullar nästa transport.

Dessutom väntar ett nytt projekt.

– När jag hade klubben körde vi måndagskvällar som jag alltid avslutade med Kvällens knorr, berättar Christer.

– Det var knep och knåp-frågor som jag hittade på och som löstes bordsvis. Jag har sparat allt material och när vi var på bröllopskryssning i Karibien tog jag fram några sådana för att roa våra svenska bordsgrannar.

Det visade sig att kvinnan i det andra sällskapet jobbade på ett bokförlag och hon uppmanade Christer att sammanställa sina klurigheter.

– Det har legat och värkt länge, nu måste jag ta tag i det, lovar Christer.