Brev sysselsätter gröna fingrar

Fram till 1996 levde Eva Jönsson med den fasta övertygelsen att datorer – det var inget för henne.

– Sätt mig inte med datorer! skrattar Eva och sätter upp en handflata för att visa det motstånd hon kände.

Men så behövde hon något att göra och anmälde sig till en datorkurs. Efter två lektioner var hon fast och 2003 kom den första datorn in i villan i Lilla Jordberga där familjen är bosatt sedan 1977.

– I april året därpå blev jag sjukskriven på grund av bältros i ögonen som jag fick till följd av vattenkoppor, berättar Eva.

– Då gick jag in på penpalnet och hittade Betty i Kanada, Rosemary i Australien och Joanne i USA. Jag ville träna min engelska och valde dem eftersom vi är i samma ålder och har samma intressen.

Det stora intresset, blommor och frön, letar sig ofta mellan vännerna via post.

– Annars hörs vi mest av via mejl. Betty och jag skriver ungefär var 14:e dag. Rosemary och jag hörs inte av så mycket nu, men Joanne och jag brukar ringa varandra när vi fyller år.

För Eva är den stora drömmen att kunna hälsa på hemma hos sina brevvänner.

– Det vill till att vi vinner på Bingolotto, suckar hon och sambon Göran bara skakar på huvudet.

Paret har spelat i stort sett sedan programmet startade.

– Det är en tradition här hemma. Vi har spelat i nästan 20 år. Våra barnbarn Linus och Elin spelar fotboll i Anderslöv så vi prenumererar på lotter via dem.

Eva och Göran börjar diskutera vem som är den bästa programledaren.

– Jag gillar Lotta, men hon ska ju sluta nu. Frågan är vem som kommer i stället, säger Eva.

– Nej, Loket var bättre, protesterar Göran och visar stolt upp tv och tv-bänk som paret vann när de 1994 fick bingo, ringde in till programmet och fick prata med Loket.

– Det var veckan innan Göran skulle fylla 50 år, inflikar Eva.

Skulle bingolottovinsten utebli finns det en chans att Eva och Betty kommer att träffas i alla fall.

– Jag bjöd in henne till min födelsedagsfest som jag ska ha i sommar, men då kunde de inte komma. De ville eventuellt komma i slutet av året istället, så då får jag väl ha en fest till, skrattar Eva.

Född i Gydarp, i trakterna vid Snogeholm, och uppvuxen i Vrångabäck som nummer fyra i en syskonskara på sex trivs Eva med livet på landet.

– Jag har hjälpt till hemma sedan jag kunde gå. Så fort man kom hem från skolan fick man gå ut och gallra betor. Fast jag trivdes bäst bland djuren.

Till Lilla Jordberga flyttade Eva och Göran när sonen Andreas var på väg.

– Göran jobbade på sockerbruket och vi fick först en lägenhet innan vi flyttade in här. Vår son bor två hus bort med sin familj så barnbarnen är här i stort sett varje dag. Bor man så nära varandra måste man klargöra vilka regler som gäller och det har alla accepterat, säger Eva.

Att flytta har aldrig varit aktuellt.

– Nej, protesterar Eva.

– Jag som är uppvuxen på landet skulle inte trivas i stan. I så fall skulle jag kunna åka ut till landet varje helg.

Göran och Eva har snart varit tillsammans i 40 år. De är förlovade men något bröllop kommer det inte att bli.

– Vi är helt och fullt överens om att vi inte ska gifta oss. Gör man det i vår ålder blir det ofta skilsmässa efter bara några år och vi har det bra som vi har det, förklarar Eva och öser beröm över sambon som hjälper till med allt utom bakning och strykning.

– Ja, jag kan väl inte ta allt jobb ifrån dig, skämtar Göran.

Det stora trädgårdsintresset är något de delar. Många timmar tillbringas sida vid sida över rabatter och blomlådor.

– Det är jag som drar upp alla fröer ute på terrassen. Varje år undrar Göran var jag ska få plats med allt men plantorna är min räddning, utan dem hade jag varit knäckt, säger Eva.

För att få vinterhalvåret att gå handarbetar hon.

– Jag stickar, virkar och syr, berättar Eva och visar stolt upp sitt syrum.

Där står två symaskiner och ett stort bord fyllt med tyger. På hyllplan runt väggarna finns travar med ännu mer handarbetsmaterial.

– Under en period arbetade jag i en tygaffär i Sjöbo, då bytte jag gardiner så ofta att Göran inte hann reagera. Jag älskar tyger. Nu syr jag inte lika mycket, men jag går gärna i en tygaffär bara för att få inspiration.