Barn möblerar om personligheten
Ändå var det vad jag helst av allt ville göra den kvällen. Vara ensam och inte vara hemma. Min dotter Klara hade precis fyllt ett år och var inne i en hysterisk vägrar-sova-period sedan några veckor tillbaka. Det resulterade i att vi fick bära runt på henne i cirka fyra timmar per kväll/natt. Jag var alltså minst sagt sliten.
När jag satt där i biomörkret bland alla andra par och kompisgäng kom jag att tänka på hur mycket oväntat som förändras i personligheten när man blir förälder. Saker som i dag känns helt normalt var helt otänkbart innan Klara föddes. Saker som:
Före Klara: Kan bara sova på sidan, vaknar lätt och har svårt att somna om.
Efter Klara: Inga problem att sova hela natten blixtstilla på rygg balanserande Klara på min mage eftersom hennes kolik endast håller sig lugn om hon kan känna mina andetag.
Före Klara: Skulle aldrig prata om mitt privatliv så att främlingar hör.
Efter Klara: Ta varje tillfälle att ingående beskriva Klaras förlossning. På bussen, fiket, lekplatsen eller krogen. ("Beställde du en Bloody Mary? Vet du vad det påminner mig om!")
Före Klara: "Barn ska inte äta något sött innan de fyller tre. Det är så onödigt att vänja dem vid onyttiga saker."
Efter Klara: "Om du får en pepparkaka, håller du dig lugn då under hela bussresan? Jag har fler!"
Före Klara: Ser alltid till att jag och mina träningskläder är i perfekt skick innan jag sticker till träningen samt att jag har tid att byta om i lugn och ro innan.
Efter Klara: Kommer inrusande på Friskis och Svettis tio minuter in i jympapasset. Kommer på att sist jag rakade mina ben var … för ett tag sedan. Tvekar en sekund men bestämmer mig sedan för att bli aktiv feminist i 45 minuter. Det är aldrig fel att slå ett slag för ett mindre utseendefixerat samhälle.
Före Klara: "Ryggbedövning är för mesar."
Efter Klara: "Naturlig förlossning är för idioter."
Före Klara: Förbannar min otur när en småbarnfamilj visar sig ha platserna bredvid mig på tåget.
Efter Klara: Förbannar min otur som hamnar bredvid barnhatare på tåget som har mage att se besvärade ut när Klara har skrikit i en knapp timme.
Före Klara: "AD-droppar? Är det en ny drog eller?"
Efter Klara: "Enligt MVC ges BCG på BVC, om det behövs."
Kanske ska man vara glad att barn förmår skaka om en så brutalt. Jag är i alla fall nöjd med att ha fått en mer avslappnad syn på livet. Men jag kanske inte går ensam på bio varje födelsedag.
