Barn är ungefär som hantverkare

Att födselns alla våndor är många, det vet de allra flesta, men självklart är det så att det är själva vardagsslitet som verkligen får en att känna att man lever. Vad är 24 timmars förlossningsarbete, jämfört med något som lätt motsvarar flera heltidstjänster hushållsarbete i hemmet sju dagar i veckan?

Dagar, då strumpmemory och dammråttor känns som en aldrig sinande källa till sysselsättning, samtidigt som man har en bebis hängande vid bröstet och ett antal syskon som pockar på uppmärksamhet, önskar jag att man kunde få kaffet intravenöst. Helst innan jag stigit ur sängen. Matlagning, disk, tvätt och dammsugning. Hushållsnära tjänster, det känner jag till alltför väl.

En del tycker att det är egoistiskt att skaffa barn, särskilt när världen ser ut som den gör idag. Jag undrar bara, vad är det som är så själviskt med att stå upp och äta för att man inte hinner sätta sig ner mellan varven? Själv blir jag dessutom vältränad, när jag på samma gång måste gymnastisera och inta min föda.

Att vara förälder utvecklar både ens empati och effektivitet, vilket man kan ha stor nytta av att åberopa den dag, då man väl återgår till sitt betalda arbete. Det är inte alltid lätt att förklara för både arbetsgivare och kolleger vad man egentligen gjort av sin tid som föräldraledig. Ledig är i alla fall det sista jag är nu när jag fått barn.

Föräldraskapet i sig är verkligen en kompetensutveckling, som heter duga, där multitasking och stresshantering är vardagsmat. Föräldrar borde vara hårdvaluta på arbetsmarknaden, samtidigt som vi redan har det viktigaste arbetet i världen. Det som föräldrar.

Jag tycker att man kan likna barn vid hantverkare. En massa oljud, som kostar pengar. Man vet inte riktigt var det ska sluta och hur man än försöker få ordning i kaoset, så kan vad som helst inträffa precis när som helst. Efterlängtade är de, när de behagar dyka upp, men man får vara förberedd på att det inte alltid blir som man tänkt sig. Att de smutsar ner är något vi liksom får på köpet.

Visst ser vi ibland fram emot att de små älsklingarna någon gång ska flytta hemifrån, samtidigt som vi våndas av tanken på att de ska växa upp för snabbt. Det är då jag ger mina barn en extra lång kram och hoppas innerligt att jag alltid ska minnas hur det var när de var små. Inte hur mycket tid jag tvingades ägna åt hushållssysslor.