Agneta – en tjej med gröna fingrar

Pappa Lars drev glasmästeri hemma på den stora gården i Västra Vemmerlöv och mamma Inger speceriaffären Påhlssons efterträdare inne i stan.

– Det gav mig en möjlighet att komma in i yrkeslivet, men jag har aldrig lockats av att driva eget. Jag har sett baksidorna. Det kan lätt bli för bra, säger Agneta.

Efter nian var hon själv skoltrött och inte intresserad av att läsa mer. Lösningen blev lanthushållsskola i Höör eftersom det var en mer praktisk än teoretisk utbildning.

– Det innebar att jag fick flytta hemifrån tidigt men jag har alltid varit självständig, jag klarar mig.

Efter skolan började Agneta jobba på Maxim. Först med att plocka disk och sedan som servitris.

– Det var under glansdagarna, jag var där i tio år innan jag började på Två Lejon. Det var mycket fondue. Slitgöra men väldigt roligt.

Agneta konstaterar att hon haft många olika arbetsplatser och -uppgifter genom åren.

– Jag har provar på mycket. Det var på grund av ryggen som jag fick sluta inom restaurangbranschen. Det är tungt och det tog knäcken på mig. Och så arbetstiderna, det fungerade inte när vi fick barn.

Efter att ha jobbat på Shell började Agneta på Kocks, numera Optimera, där hon beskriver sig som en allt-i-allo.

– Eftersom vi har rullande inventering gör jag det i stort sett varje dag. Nu är jag lite i Anderslöv och hjälper dem att komma igång där. Tidigare har jag hjälpt till i Skanör. Jag sköter allt ifrån att bre bullar till att sitta i kassan. Jag trivs, det är så väldigt varierat.

Agneta tycker om människor och är mycket social. Men hon menar att det finns en baksida med att ha ett socialt jobb.

– Man blir inte så social hemma. Jonny kör buss så han har det på samma sätt. Det gör att vi förstår varandra när vi inte orkar vara sociala på kvällarna.

De träffades när Agneta jobbade som servitris och Jonny var lunchstammis.

– Det bara blev, konstaterar hon.

Tillsammans har de Emma som är 17 år och Johan som är 14 år. Eftersom Johan är utvecklingsstörd präglas en stor del av tillvaron av hans handikapp.

– Johan hör och förstår vad vi säger, men han tecknar till svar. Ett par gånger per termin är vi på barnhabiliteringen och tränar tecken för att inte tappa det, vi har hållit på sedan Johan var tre-fyra år. Några gånger har vi varit på sommarläger och i fjor sommar var vi på ett endagsevenemang med habiliteringen då vi var både inne och ute.

För att koppla av sätter Agneta sig gärna med ett broderi om inspirationen infinner sig. Och så läser hon mycket böcker. Tamara McKinley är den absoluta favoritförfattaren.

– Men hon kommer ut med nya böcker alldeles för sällan, konstaterar Agneta med en låtsad arg min.

Den stora sommarsysslan framför alla andra är odling.

– Mamma hade ett bautastort växthus i Vemmerlöv. Hon odlade och sålde i affären. Då tyckte jag bara att det var jobbigt att behöva hjälpa till och binda upp plantorna.

I det varma uterummet trängs sålådorna med varandra. Ute i drivbänken är rädisorna redan klara och i de två drivhusen växer squash, tomater, morötter och lök.

– Vår granne Pong kommer från Thailand så jag brukar få lite spännande fröer från henne, berättar Agneta och Emma fnissar lite åt hennes entusiasm.

– Du tycker nog inte att det är så roligt, säger Agneta till sin dotter men möts av protester.

– Jag tycker att det är roligt att du har hittat något du tycker om att göra. Men att rensa vinbärsbuskar, det är ju ett evighetsgöra!

Men när det är dags för försäljning, då hjälper Johan gärna till.

– Jag sätter en låda bak på hans trehjuling och skickar med en lapp, berättar Agneta.

– Han tycker det är roligt och grannarna ser fram emot att han ska komma.