50-åring med passion för mat och människor

– Jag kom till Sverige 1992. Min man som flytt till Sverige på grund av politiska problem i Kongo och jag följde efter honom. Det var väldigt svårt att hitta min man här i Sverige. Till slut fann jag honom i Trelleborg. Jag gjorde det för kärlekens skull.

Hur var det att komma till ett nytt land?

– Det var mycket svårt att komma till Sverige. Jag var den enda svarta kvinnan och folk tittade på mig. Satte jag mig vid ett bord med människor så lämnade de sina platser och gick. Jag gick med i Pingstkyrkan och träffade folk från andra länder. Speciellt en familj som varit missionärer i mitt hemland, de uppmuntrade mig och fick mig att kämpa vidare. Jag gick vårdlinjen och fick senare jobb i Malmö. Det känns bra, det finns många från mitt hemland i Malmö. Det är väldigt annorlunda kultur i Sverige men jag anser att vi måste anpassa oss. Vi uppfostrar våra barn olika. I Kongo är det viktigt att respektera de äldre. Vi är mer vänliga i sättet att prata, och hur vi tilltalar varandra. Religionen är också annorlunda, i Sverige är tron på Gud inte så viktig som den är för många i Kongo. I Sverige äter ni köttbullar, ska jag ha mat från mitt eget land måste jag åka till Malmö, där finns det mesta.

Du har studerat i kloster. Hur var det?

– Min pappa gick klosterskola som barn och ville att jag också skulle göra det. Vi skickades till kloster som barn för att bo hos nunnor och munkar. Det var väldigt vanligt när jag var barn. Jag sjöng i kör och lärde mig bibeln. Vi lärde oss vad som är rätt och fel. Det var mycket lärorikt, jag lärde mig respektera människor och min tro växte. Gud gav mig väldigt mycket.

Du håller studiecirklar i afrikansk matlagning. Vad vill du uppnå med det?

– Min mamma hade en restaurang när jag var barn. Vi förde våra matlagningskonster vidare från generation till generation. Jag tycker hemskt mycket om att laga mat. Jag har gått en matlagningskurs och fick sen frågan att föra vidare mina kunskaper i afrikans matlagning. Jag vill starta upp någon form av restaurang i Trelleborg, men jag tror att människor är rädda och inte vet så mycket om Afrika. På Malmöfestivalen är afrikansk mat väldigt populär.

Ditt intresse verkar vara att hjälpa och inspirera människor. Vad är din drivkraft?

– Att hjälpa människor är mitt motto. Jag är uppvuxen i en stor familj. I Afrika tar man hand om sina mor- och farföräldrar istället för att lämna dem på ålderdomshem. Jag lovade min far att om jag har möjlighet ska jag. läsa vård för att hjälpa andra, jag vill hjälpa äldre. Jag jobbar inom hemtjänsten och tycker väldigt mycket om människor. Jag har väldigt mycket att ge. Min motivation har jag fått från min barndom i Kongo. Mina föräldrar, klostret, kyrkan och främst Gud. Han är den enda jag vänder mig till när jag har problem. Jag tror på min Gud. Behöver jag kraft får jag det av honom.