272 – ett heligt tal för Mats

Under uppväxten på Söder i Stockholm spelade Mats både fotboll och basket samtidigt som han friidrottade.

– När jag var 16 tvingades jag välja. På 1970-talet fanns ett hysteriskt intresse för basket och ska jag vara ärlig valde jag det nog för att det hade mest status. Idag hade det blivit fotboll istället.

Men satsningen föll väl ut. Mats spelade på elitnivå för Hammarby, Järfälla och Stockholm Capitals. Det var först i fjor han lade av helt.

– Jag spelade veteran-VM i Prag och det var fantastiskt kul. Jag måste nog säga att jag är nöjd med både min egen och lagets insats. Vi kom på 17:e plats av 30.

Mats har även startat upp en klubb för ”gamla” spelare.

– I Stockholm finns det flera sådana lag. Jag ringde runt till gamla spelare här nere och det visade sig att det fanns ett enormt sug.

Laget Oldbas, som är en underklubb till Malbas, vann under Mats aktiva period division 3, division 2 och DM.

– Tanken var ju aldrig att vi skulle högre upp, förklarar Mats som själv la av efter VM i fjor.

– Det förvånar mig att jag inte saknat basketen något nämnvärt. Men det var väl mättat efter VM.

I stället håller han igång med styrketräning och löprundor.

– Just nu tränar jag för fullt inför Köpenhamn maraton. Jag sprang ett maraton när jag fyllde 30 och ett när jag fyllde 40. Detta blir nog det sista, sedan får det bli motionsidrott resten av livet.

Till Skåne kom Mats 2002. Det var kärleken som drog.

– Efter att ha pendlat i tre år bestämde vi oss för att bo här. Ann är från Skåne och jag ville hellre flytta hit än hon till Stockholm.

Mats har aldrig ångrat sitt beslut och nämner klimatet, stränderna, vattnet, närheten till Kontinenten och världsstaden Köpenhamn som några av fördelarna med Söderslätt.

– Och så får man ett bättre boende för en mindre peng, högre livskvalité helt enkelt, konstaterar han.

Paret bodde tidigare i Vellinge. Efter en mellanlandning i en lägenhet i Trelleborg flyttar de i dagarna till sitt nybyggda hus i Höllviken.

– Vi köpte det i augusti 2009 så det har hållit på ett tag, säger Mats.

För hans del innebär flytten en obetydligt längre väg till jobbet på Kastanjeskolan i Tomelilla där Mats varit rektor sedan februari 2007.

– För många år sedan drev jag företag med min far, men när han gick bort 1983 bytte jag bana och då blev det läraryrket vilket jag aldrig trott. Eftersom jag läst en del astronomi på Stockholms universitet var det lätt att undervisa i matte och fysik. Sedan rullade det på…

I Kista fick Mats med hjälp av Perssonpengarna möjlighet att starta upp en grupp för utåtagerande elever.

– Det var då jag förstod att det var en ledarroll jag skulle ha, förklarar han.

Livet på skolan i Tomelilla skiljer sig inte mycket från det i Kista.

– Ungar som ungar, säger Mats. Det är bara intressena som varierar, grunden är den samma.

Han konstaterar att han faktiskt inte saknar att undervisa.

– Kontakten med ungarna är det viktiga och om man bara anstränger sig och avsätter tid kan man ha det även som rektor.

Kastanjeskolan har 347 elever och hantverk, musik och idrott som sina profiler. Mats beskriver den som lagom stor.

– Vi har just inlett ett fotbollsprojekt med TFF eftersom Tom Prahls bror Jörgen jobbar i kommunen. Vi känner att vår idrottsprofil behöver utvecklas och går just nu och hoppas på ett beslut om en konstgräsplan. Vår tanke var att TFF:arna skulle kunna vinterträna här och att de skulle kunna medverka i vår undervisning. Intresset från TFF:s tränare var stort och de tyckte att det var lite märkligt att ingen skola i Trelleborg tagit initiativ till något liknande. Det hela känns riktigt spännande.

Att behöva pendla ett antal mil varje dag är inget som skrämmer Mats.

– Det är helt ok nio månader om året och fruktansvärt tre. Speciellt vintrar som denna, men jag kom till jobbet alla dagar utom en då jag valde att inte åka.

När Mats fyllde 45 bestämde han sig för att skriva sina memoarer.

– Jag tänker mig livet som en fotbollsmatch som består av två halvlekar på 2 x 45 och jag befann mig då i halvtid. Det känns som en god idé att skriva när minnet är friskt. Man vet ju inte om man lever vid 70 eller 80.

Boken ska heta En stockholmares resa genom livet och skulle egentligen varit klar, men Mats känner att han behöver ytterligare ett år för att hinna bli färdig.

– Det är så mycket man vill hinna med, ler Mats, som under sitt författande kunnat konstatera att han levt ett fantastiskt spännande liv med med- och motgångar.

– Jag har rest i 63 länder, både privat och tack vare basketen. Jag har simmat i Amazonas bland pirayor och sötvatten delfiner, det är inte många som varit med om det. 1988 reste jag under två månader jorden runt tillsammans med en lärarkollega och 1999 vann jag SM i backgammon, säger Mats för att nämna några av de minnen som kan tänkas dyka upp i boken.

Världsrekordet från basketmatchen lär säkert också finnas med. Och om någon undrar hur många poäng det andra laget gjorde är svaret:

– Noll, säger Mats, formar handen till en cirkel och håller upp den i luften.

Fotnot: Ett elitserielag gör i snitt strax under hundra poäng på en match, en elitseriespelare runt 25.