Annons
Nyheter

Det hänger inte på kaffeflickorna

Spionthrillerns nestor, John Le Carré, har kommit med ännu en, och för oss Carréfrälsta hett efterlängtad, bok: ”Our kind of traitor”.
Nyheter • Publicerad 12 november 2010

Den nya boken är inte hans bästa, men den har klassiska Carré-ingredienser: inkännande personporträtt, en molande otrygghet och en skarp samhällskritik. Här finns en säkerhetstjänst på jakt efter sysselsättning i en värld som har förändrats efter kalla kriget, ryska oligarker med svarta pengar som tvättas vita, och feta bankkonton som tillhör brittiska politiker med tvivelaktiga kontakter i undre världen.

Det handlar om lojalitet och om förräderi.

Annons

Jag sträckläser boken under ett kort besök i Genève, och jag måste erkänna att jag under några dagar lever i en Le Carré-värld. Vad döljer sig bakom de prydliga häckarna och bakom fasaderna i denna stad där det är kapitalet som arbetar? I vems intresse agerar den där kostymklädda mannen som går längs Genèvesjön och som ser så utklädd ut?

När min dotter frågar vad skylten WMO betyder som vi ser på ett hus, svarar jag utan att tänka World Money Organization.

Väl hemma, framför en veckas tidningar, stannar jag kvar i en Le Carré-värld, men nu är det inte ryska oligarker som omger sig med lättklädda flickor, utan kungen har, ryktas det, rört sig i riktigt skumma maffiamiljöer och riskerat rikets säkerhet.

Det har till och med tillkommit ett nytt ord i svenskan: ”kaffeflicka”. Kungens påstådda utsvävningar liknas, oproportionerligt nog, vid det brittiska Profumofallet på 1960-talet, då försvarsministern John Profumo delade älskarinna med Sovjetunionens marinattaché, som för övrigt också misstänktes för att vara spion.

Ja, vad ska man säga? Bara termen ”kaffeflicka”, sammansättningen av helylleorden orden ”kaffe” och ”flicka”, ger mig rysningar. Att kvinnor är en handelsvara som män kan beställa till konjaken borde vara, men är inte, en anakronism.

För dem som vill ha en monark är ryktena ett hårt slag. De riskerar att förstöra bilden av monarken som genom sin otadlighet har rätt till vissa annars otidsenliga privilegier. För dem som ser monarkin som i sig ett odemokratiskt fenomen, lika anakronistiskt som kaffeflickor, spelar uppgifterna i boken ”Den motvillige monarken” egentligen inte någon större roll.

Det är inte kaffeflickorna det hänger på. Även en monark utan en eventuell faiblesse för sådana strider mot alla demokratiska principer.

Pernilla Ståhl , är frilansskribent och medarbetare på Sveriges Radio.

Fotnot. WMO är en förkortning för World Meteorological Organization.

Mattias Karlsson
Pernilla Ståhl
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons